ehhh

Skummade lokaltidningen på nätet alldeles nyss och fick veta att det har hållits en marsvinsutställning i stan. Jag kollade på bilderna och undrar vad fn det här ska föreställa:

(Bilden tagen av Åke Karlsson)

Jag hade ett marsvin när jag var liten. Bamse hette han och han var så klart det mest fantastiska som gått på fyra tassar då det begav sig. Och han såg ut som ett normalt marsvin (men så klart var han inte normal, han var ju min och jättespeciell och jag sörjde länge när han dog efter att ha varit min rumskompis i sju år). Att avla fram djur som ser ut som på bilden ovan borde klassas som djurplågeri. Jag blir faktiskt provocerad och förbannad av det där.

bale out

Såg The Machinist nu efter att ha haft den liggande i hyllan ett år eller så. Har inte haft rätt humör (vid rätt tillfälle) för att se den förrän nu. Och den var ju obehaglig på så många plan. Men också väldigt fascinerande. Kanske inte berättelsen i sig lika mycket som Christian Bale. Har är så fanatiskt driven och fokuserad. Att späka sig själv nästan till döds för att göra en film, bara för att några månader senare vara uppumpad actionhjälte igen. Att han myntar ett nytt uttryck känns helt rätt. Han förtjänar det. Och lägger man så mycket energi och investerar man så enormt mycket i sitt skapande så förstår jag verkligen att man blir irriterad när andra inte har vett nog att visa hänsyn. Eller rent av vördnad.

när man har koncentrationssvårigheter

Vill väldigt gärna se "the reader" men eftersom den inte verkar ingå i SFs utbud i den här staden så får jag väl se den på annat vis. Har i varje fall tänkt läsa boken innan jag ser filmen den här gången. Lånade den idag. På tyska. Kändes lite stort att öppna den och inse att jag faktiskt fortfarande kan läsa tyska fast jag inte gjort det på nästan 10 år. Men vi får väl se hur det går. Kom inte på vad "sich übergeben" betydde på rak arm. Men det betyder nog ungefär "kräkas" (eller kasta upp). Lånade den på svenska också för säkerhets skull så jag kan ju alltid parallell-läsa om det känns jobbigt.

Mr know it all

Låg och tittade på reprisen av det där pratprogrammet med en norsk värd sent igårkväll. Ganska roligt. Carl Bildt var där. Arrogant och sig själv som vanligt. Norrmannnen sa vid ett tillfälle att någon hade sagt "jaha, Mr Know-it-all" om Carl Bildt och frågade Carl vad han tyckte om det. Calle blev lite munter och sa att det måste vara en trevlig kille. Jag trodde först han var ironisk men ju längre samtalet pågick blev det mer och mer tydligt att han faktiskt trodde det var en komplimang som betydde att folk tycker att han kan och vet så mycket. Att han är så allmänbildad. Och norrmannen upplyste honom inte heller om vad den där personen nog egentligen menade (även om Calle säkerligen kan och vet en massa). Det blev bara väldigt konstigt alltihopa och sen somnade jag. Kom att tänka på det nu igen och jag tänkte eftersom det var så uppenbart för mig att det var en förolämpning att bli kallad besserwisser men så uppenbart inte för Calle eller nån annan i programemt så kanske det är jag som missuppfattat det hela. Jag menar Calle är ju berest och pratar mycket engelska i sitt jobb så han borde väl förstå när han bli kallad besserwisser? Kanske jag som hade fel. Men nä. Ärligt talat. Som den besserwisser jag är så vet jag faktiskt att det inte är menat som en positiv komplimang att bli kallad Mr know-it-all. Eller Ms Know it all.

En dag i veckan

I måndags var det soligt ute. Jag satt på jobbet och tittade ut genom fönstret och plötsligt flaxade en kråka upp i trädet utanför. Jag råkar gilla kråkor väldigt mycket. Skator med. De flesta fåglar faktiskt. Men särskilt kråkor. Så jag blev glad över att en sådan behagade sätta sig framför mitt fönster. Jag rev fram kameran och skulle ta en bild. Riktade kameran, fokuserade och precis när jag tryckte av tog kråkan ett snabbt steg åt sidan. In bakom grenverket. Plötsligt fick jag en flashback till julafton när Kalle försöker fota papegojor i djungeln. Ett snabbt steg åt sidan och sen syns dom inte. Som den här kråkan. Men om man tittar noga mitt på bilden så ser man den. Och det blev ju en bättre historia än om den bara hade suttit där rakt upp och ner. Eller nåt.

I am a sense offender

Har sett Equilibrium. Eller Cubic som de valde att kalla den i Norden. (Och vad handlar det om? Byta från ett icke-svenskt ord till ett annat? Det är nästan lika korkat som att översätta “Swingers” till “Du, var är brudarna?”) Det jag undrar när jag nu har sett den är två saker. Först och främst - varför är alltid framtidsvisioner om tiden efter tredje världskriget så förutsägbara? Varför är det alltid nattsvart (förutom design och inredning som är stencoolt och stilrent) och varför är det så att även om “de onda” inte har vunnit så är det ändå det rena nazi-samhället som är det nya, det som ska hindra ondskan från att ta över igen? Har lite svårt för den typen av framtidsskildringar. Det har gjorts några gånger för mycket. Kan inte riktigt leva mig in i det och bry mig. För vi vet ju redan innan tredje världskriget att människan är en livsform som är expert på att hitta på nya sätt att förtrycka och ta död på sina artfränder (och andra arter med för den delen). När kommer en framtidsskildring av alternativet - då människan faktiskt inte bara retarderar ner i “ondska” så fort hon får chansen? Eller vänta nu. Jag har ju sett minst en sån film. Demolition Man. Kanske den mest trovärdiga framtidsvisionen av dem alla. Bara Arnold blir president nu snart så...

Och så fråga nummer två - varför spelade inte Christian Bale Neo i Matrix?

yrsel och sånt

Idag har jag gjort en mindre hälsokoll på jobbet. Det vill säga jag har fått reda på mina blodvärden. Blodsockernivåer, kolesterol och blodtryck och sånt. Allt var jättebra fick jag veta. Mycket väl godkänd. Det var ju fint. En sak som tydligen är bra för mitt hjärta i framtiden är att jag har lågt blodtryck. Väldigt lågt. 105/70 var det idag. Men det var ju inte okänt för mig även om jag trodde det var lite högre. Jag blir ju yr flera gånger om dan och speciellt om jag står stilla länge (typexempel är när jag står i kön på Hemköp eller Coop) eller om jag reser mig upp lite för snabbt. Inget jag brukar tänka på så mycket bortsett från när det händer. Det är ju bara så det är - en del får panikångest i matköer, jag blir yr och får tunnelseende ibland. Läste mig nyss till att det främst är unga, långa och smala personer som har lågt blodtryck. Och det är klart - är man lång kanske inte blodet hinner med. Men när man som jag i princip är dvärg på 153cm tycker man ju att det inte borde vara ett så stort problem att få upp blod i huvudet. Trots att man har lågt blodtryck.

tålamod

Efter ca 30 minuters köande på ticnet så fick jag äntligen boka biljetter. Hann iofs göra en massa på de där 30 minuterna. Tog en dusch, åt frukost, kollade mail och en del annat. Så tiden var ju inte helt bortkastad. Fast det är dyrt med arenakonserter. Jaja. En gång i livet vill jag ju se spektaklet that is Madonna så det får vara värt det...

vegetarisk korma

Blir med jämna mellanrum väldigt sugen på vegetarisk korma. Idag tänkte jag att eftersom nu den enda indiska restaurangen i den här stan inte har det på menyn (hur kan de INTE ha det på menyn?) så skulle jag leta rätt på ett recept och laga själv. Det brukar ju inte vara så svårt, man hittar ju i princip alla recept på nätet. Men icke. Varenda recept på svenska sidor där de påstår att man tillagar en korma innehåller raden "En burk kormasås" och "vänd ner grönsakerna i kormasåsen". Ungefär som att "kormasås" är en krydda och att när man letar recept på korma så undrar man hur man gör när man lägger ner grönsaker i en färdig sås. Jahopp. Hittade till och med en blogg som hänvisade till ett recept ur en receptbok där de skrev "en burk kormasås". Så väldigt idiotiskt. Tur att det i resten av världen finns mer begåvade receptskrivare...

Kate och Leo

Var just och såg Revolutionary Road och den var faktiskt precis så bra som alla recensenter påstått de senaste dagarna... Har visserligen inte läst en enda recension eftersom sånt ofta kan förstöra en filmupplevelse. Det är dock svårt att undvika att se rubrikerna och antalet plus eller stjärnor en större filmproduktion får. Jag var trots betygen (eller kanske på grund av dem) lite tveksam till filmen. Och jag tror det beror på att jag för nån vecka sen råkade slötitta på The life of David Gale på tv. Kate Winslet spelar ju den väldigt självgoda och väldigt dramaqueen-aktiga journalisten i den filmen. Gillar inte hennes karaktär alls. På något vis. Så jag började fundera på om jag verkligen gillade henne som skådis. Hade fått för mig att hon var en sådan där som jag gillade. Som Nicole Kidman. De där kvinnliga storskådisarna som jag hade höga tankar om. De som var undantagen i Hollywoodsoppan. Ända till Nicole började botoxa pannan och spruta in fett i sina perfekta tunna läppar, och till jag såg Kate spela Betsey Jones. Nicole har fotfarande inte fått upprättesle hos mig (som om hon behöver det...) men när det gäller Kate så tror jag nu verkligen att det bara handlade om att hon hade en väldigt otacksam karaktär att spela när hon var Betsey Jones. En sån där person man verkligen inte gillar. Eller "man" förresten. Det var kanske mest jag som inte gillade henne. Men i Revolutionary Road glömde jag nästan helt bort hur irriterande jag tyckte att hon var. Hon var nästan fantastisk. Eller kanske var det bara hennes karaktär som var det.

är det bara jag

eller ser den här killen lite otäck ut?

Ibland får man vänta länge på uppföljaren. Läste Svärdet och spiran för evigheters evighet sen. Tror till och med det kan ha varit i tidiga tonår. Det var en sån där mastodontlång bok på över 1000 sidor och jag kunde inte lägga den ifrån mig förrän jag var klar med den. Ungefär på samma sätt som det var med Trägudars land triologin. Och nu ligger äntligen uppföljaren här. Dessvärre mitt bland en massa andra böcker som jag redan påbörjat men inte avslutat. Får väl se vad som fångar mig mest nu så här ett halvt liv senare...