doftar gör dom oxå

Var ute och fikade en sväng. Sen kom jag in på rummet igen. Och doften av ny teknik slog emot mig. Det är de nya hårddiskarna som sprider lukt omkring sig. Gillar det. Som att öppna kartongen till en ny dator. Eller ny kamera. Undrar om man kan konservera den doften och ha den på flaska till de dagar då man är så grymt less på en seg eller strulande dator eller telefon där displayen är trasig. Då skulle man kunna öppna sin ny-teknik-doft-flaska och blunda och njuta en liten stund. Innan man raskt är tillbaka i den kalla hårda verkligheten igen. Som nu. Dröjer inte länge innan de slutar dofta nytt. Nu jobbar de. Som vilka andra gamla skrothögar som helst. Fast kanske lite snabbare.

vikten av virtuellt och fysiskt minne

En hårddisk på 1 TB väger mer än en på 500 GB. Faktiskt. Hade nog inte trott det egentligen. Men så är det.

no one can eat fifty eggs

Paul Newman och Joanne Woodward var gifta i 50 år. Det är längre. Ett halvt sekel. Synd bara att det skulle ta slut nu. Vissa hjältar vill man ju ska leva för evigt. Som Luke.

no pun intended

Reinfeldt och Tolgfors uttalar sig om FRA i DN idag.

tv.nu

Tänkte se om det gick nåt på TV som man kunde kolla på nu. Hittade det här:

"Två färgade FBI-agenter maskerar sig som två blondiner från överklassen för att infiltrera en societetstillställning." Ett kriminaldrama? På riktigt?

Tror jag läser nåt istället.

finska på engelska

SVT skickar en reporter till Finland för att intervjua lärare, elever, poliser och boende i Kauhajoki. Och reportern ställer frågor på engelska och de intervjuade svarar på knagglig engelska med kraftig finsk brytning. I nästa sekvens ställer reportern frågor på svenska och en präst svarar på svenska med brytning. Personerna som blir intervjuade är i ett så fantastiskt underläge. Jag blir så j-la förbannad på SVT. Det är oförskämt. De har resurser nog att skicka någon som kan prata finska. Finska är inte ett litet språk i Sverige. Och inte på svt heller. Och att sen använda svenska gör det bara ännu värre. Det hade varit helt okej om de i inslaget innan hade fått prata finska. Finland är inte vilket annat land som helst. Finland hör till Sverige på så många sätt. Att åka dit och kräva svar och ansvar av människor i sorg och chock på engelska är fult och respektlöst. Eller bara ett sätt att distansera Finland och det otäcka från Sverige och det trygga. Vet inte vad. Och jag kanske överreagerar. Men upprörd blev jag av inslaget i alla fall.

dimman

Läste the mist för ett tag sen. Har inte sett filmen. Men jag vet att den inte slutar på samma sätt som i boken. Hur som helst så gick det ju inte att låta bli att tänka på den boken när jag tittade ut genom fönstret i morse. Ännu mindre när jag gick ut och cyklade till jobbet...

de mest elementära behoven

Nyss sa Nyamko Sabuni på SVTs morgonnyheter att folk måste kunna uträtta de mest elementära behoven. Som att hyra videofilm eller gå på systembolaget. Det var fint sagt.

en fundering

Den här skylten intreserar mig. Eller inte just den så mycket som vad den associerar till. Folk som sätter tuggummi, snus och papper på fotocellen. Den fotocell man använder för att öppna dörrarna. Eftersom texten finns där så lär det ju vara något som har hänt. Jag skulle så gärna vilja veta vem som gör nåt sånt. Som tycker det verkar vara en bra idé. Som gör sig besväret att kleta nåt på en liten fotocell som används för att öppna dörren ut ur garaget. Vad får man ut av det? Och om man nu är sån att man får ut något av att kleta saker på fotoceller i garage - skulle man då bry sig om en sån här skylt? Jag ser framför mig en fjortis med kepsen bakofram och en stor prilla under läppen komma gående i garaget. Han stannar till, ser fotocellen, blir sugen på att kleta fast nåt på den, plockar ut prillan, sträcker sig fram för att kleta dit den men plötsligt stannar han upp, läser texten och tänker "nej men oj, så får man ju inte göra, bäst att låta bli" och sen stoppar han in den under läppen igen och gå ut ur garaget. Eller nej. Det är lite svårt att föreställa sig.

Jahopp

Då var jag klar att åka till jobbet då. Före sju. Inte riktigt min stil måste jag erkänna. Men det är högst temporärt. Bara den här veckan och nästa vecka. Hoppas jag verkligen. För övrigt har bilden inget med texten att göra. Förutom att det är höst nu. När jag åker till jobbet.

långbenta vänner

De är tillbaka. Har saknat dem under sommaren men nu är de där igen. Spindlarna vid min cykel.

en korrekturläsares vardag på NY Times

Kanske en gammal nyhet men jag läste just om det på wired science... Tydligen så publicerade NY Times en artikel där de nämnde den där "suga-in-jorden-i-ett-svart-hål-super-maskinen" som ju heter "large hadron collider" och skrev fel - hardon istället för hadron. Det var ju ganska roligt. Men ännu roligare är det ju att nån tar sig tid att bygga en hemsida om felskrivningen och den nya uppfinningen...

(så fick jag äntligen anledning att sno den där bilden på den snygga jättemaskinen i Schweiz)

albert hofmann skulle varit stolt

Jag gillar verkligen när tidningar och tv-nyheter basunerar ut instruktioner till folk om hur man blir hög på vad naturen har att erbjuda. Eller tja... kanske inte fullständiga instruktioner, men ändå grundstommen - typ vilken svamp man ska leta efter, hur den ser ut och vad den innehåller för fantastiska saker. Sen kan man ju bara googla fram lite tips och ideér på egen hand. Om man gillar sånt.

feta fingrar

Såg en ring på ett finger idag. En vigselring tror jag. Gissar jag. Och den tycktes ha suttit på det där fingret i ca 20 år. Och inte expanderat. Det hade däremot fingret. Expanderat alltså. Ganska mycket. Inte så att personen var överviktig. Såg ut som en typisk svensk man i 50-årsåldern. Inte överdrivet fet. Inte smal. Lite trivselvikt kanske. Men om man tittade på ringen så verkade det som att den hade vuxit fast. Blivit inväxt. Den var så begravd i fingret att jag faktiskt tror att det inte skulle gå att ta av den ens om han verkligen försökte. Och att klippa upp den skulle nog bli en smärtsam historia. Det var som att fingret hade ätit upp ringen. Uppenbarligen hade jag svårt att fokusera och lyssna på vad han sa hela tiden. Istället började jag tänka på hans livs historia och om han ville ha kvar ringen på fingret eller om han kanske var skild eller änkling och helt enkelt inte kunde få av ringen. Vad gör man då? Kan man ringa vårdcenralen och säga att man har en ring som vuxit fast i fingret? Eller får man helt enkelt leva med det?

(och som vanligt har personen på bilden inget med texten att göra - gillar bara inte henne och ville mest ha det sagt.)

en sån där dag

cambridge

Där kunde jag varit nu. På konferens. Jag  stod emot vissa påtryckningar och sa bestämt nej. Minst två gånger. Och det är jag otroligt glad för. Har ingen som helst lust att vara i England och nätverka just nu. För mycket annat att göra. Även om det är klart att det är lite småkul att höra att folk som är där nu faktiskt har frågat efter mig. För att de är intresserade av vad jag jobbar med. Så då kanske det jag gjort hittills inte är helt kasst ändå. Och kanske inte jag heller då.

israelisk beduinpolitik

"Beduinerna måste göras om till kommunalarbetare... ...de kommer inte vara på sin mark med sin hjord. ...Fenomentet beduinerna kommer att försvinna." Moshe Dayan, israelisk general och minister citeras i senaste Amnesty Press. Det verkar som att man försöker utrota en kultur och "integrera" ett folk. Lite som vi försökte (och lyckades ganska bra) försvenska samerna i Sverige tidigare. Antar att man ska vara glad och tacksam att de bara krossar hus och byggnader och flyttar ihop folk i "urbana proletariat" och inte utrotar dom. Bara deras värdighet och identitet.

det där med personlighet

Det där testet jag gjorde häromdan. Funderade på det idag på väg hem från jobbet. Egentligen handlar det väl bara om hur man tror att man är. Eller till och med om hur man hoppas att man är. Även om man försöker vara ärlig. Och vad spelar det för roll egentligen? Det viktiga kanske är hur andra uppfattar att man är. Andras bild av ens personlighet. För när jag är ensam och har en personlighet så spelar det ju knappast nån roll vilken typ av personlighet det är. Egentligen. Det är väl när man är med andra människor och djur som personlighet blir något som betyder något. Så egentligen borde jag be någon som känner mig väl göra det där testet om mig. Bara för att se om min bild av mig stämmer med någon annans bild av mig. Ska nog göra det. Min käraste sambo kanske till exempel.

Snygga kopior eller sämre versioner

Jo. Man kan köpa budgetvarianter av fina växter insåg jag nu. Hemma har jag en fin tändstickskaktus en monstera bland övriga växter. På jobbet har jag två kopior.

Fejkvarianter av snygga växter. Säkert billigare. Kan säkert hittas på Priso eller Lidl. För de som inte har råd eller lust att punga ut med pengar för den riktiga varianten. Sparar säkert 20 kronor per växt. Det gjorde jag nog när jag köpte de här. För man vill ju inte lägga ut pengar på sin arbetplats. Man vill ju ändå inte trivas lika bra där som hemma. Lite ont ska det göra att vara på jobbet. Som att titta på växterna och veta att de bara är sämre versioner av det man har hemma. Som att mitt jag på jobbet bara är en sämre version av mig själv.

if you sprinkle when you tinkle

Det här med unisex-toaletter i offentliga miljöer. Vilket nedköp. Jag verkligen avskyr att komma in på en toalett och behöva städa upp efter nån annan vilket det onekligen blir mer av när alla ska gå på samma toalett. Det behöver inte vara uppdelat på kön. Däremot på toa-beteende. De som sitter ner kan ha sina toaletter och de som måste stå upp (och dessutom inte riktigt har kontroll på sin stråle) kan ha sina toaletter. Då skulle man ju slippa sätta upp lappar som den här på väggen ovanför toastolen:

Det roligaste med den lappen är att redan innan den kom upp fanns den här lappen på insidan av dörren:

Inga andra toaletter i samma korridor har de här lapparna så det är bara den här toan som är utsatt av någon med dålig självkontroll. Upprepade tillfällen. Och inte verkar han kunna läsa heller. Kanske för mycket rök i vägen. 

åh vad tråkig jag är. och lättroad.

Uppdatering: Johnny Depp illustrerar.

jo förresten

Om man bildgooglar svarta änkan får man upp den här bilden på första resultatsidan.

Hon heter Betty.

svarta änkan

Imorse (är det ett ord ?) läste jag på text-tv att Naturhistoriska riksmuseet nu har bestämt att giftspindeln Svarta Änkan har fått fäste i Sverige. Den och en till giftspindel. De har tydligen fått in ett antal exemplar från allmänheten och det räcker som grund för att säga att de nu finns i vår fauna. Det är rätt intressant. Man undrar ju vad det kan få för konsekvenser på djur/insektslivet i övrigt. Och så det där med att man faktiskt skulle kunna hitta en giftig spindel på ett utedass och sen lägga den i någons säng. Om man var lagd åt det hållet. Det är inte jag.

It's funny 'cause it's true.

En av mina favoritfilmer alla kategorier är Blades of Glory. Vet inte riktigt varför men jag tycker den är fantastiskt bra. Och länge tänkte jag nog att det var ju inte på riktigt. Så där håller ju inte konståkare på. Inte på riktigt. I verkligheten. Men sen råkade jag hamna på TV4 sport en eftermiddag. En snubbe i "coola" jeans åkte runt och gjorde "tuffa" moves på isen. Och kommentatorerna kommenterade hur fräck han var. Jag tänkte att det är nog bara en engångsföreteelse. Så där håller de ju inte på på isen under vinter OS. Sen hände den en gång till en annan dag. Ny snubbe. I cool lila skjorta, randiga byxor och solglasögon ute på isen. 

Han hoppade runt och gjorde tuffa danssteg. Och jo. Det är på riktigt. Homer hade rätt - det är roligt för att det är sant. 

jahopp. sån e jag.

Eftersom jag läser MiRis blogg varje dag så är det lätt hänt att jag gör som hon gör. Så jag gick in och gjorde personlighetstest (100% helt gratis). Och det här fick jag veta om mig själv:

Jag ska alltså hålla mig långt från människor i mitt yrkesliv. Jag är en kall fisk. Kanske med drag av psykopati (om man nu ska bli företagsledare eller operativ chef och hålla på och sparka folk och omorganisera). Men jag är även en fegis som vill ha det tryggt, lugnt och traditionellt. Kanske ska gifta mig i kyrkan, bli  chef på en statlig myndighet och sluta resa så mycket. Eller så blir jag stålarbetare. Eller detektiv. Det vill jag bli. Som Sherlock.

hello dear - my soul mate we can make it!

Fick ett så fint litet mail nyss. Så fint att jag måste dela med mig.

Jag vet inte vad jag blir mest rörd av. Att vi kan bli så goda vänner eller att hon/han redan är min nya vän. Som välsignar mig med gud. Men jag förstår. Love is one with love and trust. Och jag är blessed. Thank you.

vetenskaplig ekonomisk analys

Expressen vet då hur man väljer ekonomiska analytiker. Heikki. Han kan sina grejer.

en bok till en civilingenjör i småland

Fick ett kedjebrev en dag. Inte per e-post, utan med riktig post. Det var mitt första sen sent 80-tal, möjligtvis tidigt 90-tal. Det hela gick ut på att man ska skicka en pocketbok till personen överst på listan av två namn och sen skicka vidare brevet till sex personer. Om nu dessa personer skickar vidare och skickar böcker i sin tur så bör det hela sluta med att man får 36 pocketböcker av folk man kanske inte känner. Böcker som dom redan har läst och vill ge vidare. Min spontana reaktion på kedjebrev är ju nej tack. Men av någon anledning gick jag ändå med på det. Kanske för att det kom på riktig post, kanske beroende på avsändaren eller kanske bara för att jag är väldigt nyfiken på om det verkligen funkar - om nån mer gör som jag så jag i alla fall kan få en bok som nån annan valt ut, läst och vill ge bort. För det vore så väldigt intressant att se vad för böcker de personer som känner de jag skickade vidare brevet till vill att någon de kanske inte känner ska läsa.

Hade inte så svårt att välja bok att skicka. Blev den här. För att jag tror att den inte är en sån bok alla har hört talas om eller har i bokhyllan, men det är en fantastisk bok om musik och människor. Och krig. Och vem vill inte läsa om sånt?

note to self

Ät inte massa grön fantastiskt god ärtsoppa precis innan du ska träna. Det blir oerhört jobbigt att andas då.

snuskig bild i dn

Euw - hår i munnen. Äckligt. Vill ta bort det. Men kan inte. För det är på bild. Störande.

halvbegåvad krönika i aftonbladet

Fredrik Virtanen skriver (eller översätter en Blender artikel) om överskattade döda musiker i Aftonbladet idag. Håller med till viss del om en del av de namn han droppar. Tupac tror jag definitivt är överskattad. Kanske till och med Kurt Cobain av den enkla anledningen att jag redan då det begav sig gillade Foo Fighters debutplatta mycket mer än Nirvanas alster. Fast det fick jag göra i smyg. Man ville ju inte häda. Och Dave Grohl är ju inte död så honom kan man ju inte geniförklara. Sen är det väl den där faktorn att om man dör i tid så hinner man ju inte spotta ur sig 10-15 skivor med ungefär samma innehåll som det man blev geniförklarad för första gången... Som Rolling Stones. Eller Metallica.

Men tusan heller att jag går med på att Jimi Hendrix var en halvbegåvning.

musikpersonlighet

I DN rapporterar de idag om forskning som visar att musiksmak är en spegling av personlighet. Eller tvärtom. Det kändes ju inte så nytt. Och scoopet enligt dem är att heavy metal och klassisk musik i princip drar till sig samma personligheter. Vad var scoopet i det? Det är ju i princip samma musik, bara i olika tempo med olika instrument. Och oftast mer sång i den ena genren... Men det allra roligaste med det var ändå att indiepopfolk skulle vara osäkra och abetsskygga och varken snälla eller generösa. Tur att jag lyssnar på så många olika typer av musik då. Tar bara till mig de positiva egenskaperna ur alla kategorier. Så jag är en hårt arbetande kreativ person med hyfsad självkänsla. Men jag är nog inte så utåtriktad. Det tror jag däremot hiphopterroristen nedanför är.

real gangsta

Får bara en känsla av att den här snubben lyssnar på hård hiphop i smyg.

sex and the fjolla

Stör mig fantastiskt mycket på Sarah Jessica Parkers rollfigur i SATC. Hon är så väldigt väldigt... ja...störande. Antingen är det kasst skådespeleri eller så ska huvudpersonen helt enkelt vara våpig och röra sig som att hon antingen har fel i ryggen eller en pinne uppkörd där solen inte skiner in. Eller så är det att hon poserar för ett nytt foto i varje rörelse. Alltid armarna onaturligt långt bakom kroppen, uppbalanserat av den där höften långt framför knäna. Stelt, tramsigt och som att hon hela tiden uppträder för någon (vilket hon ju iofs gör). Och det där gälla fnisset, och de där små skutten, fladdrande ögonfransarna, de uppenbara "jag är så gullig" ansiktsuttrycken och det allmänna hysteriska tramset... Hur blev den där karaktären så himla populär? De andra tre är ju alla långt mycket mer sympatiska (och intressanta). Och långt mindre fjolliga.

dr Fitness om familjens svarta får

Läste en intressant rubrik på DN idag. Klickade på länken och hamnade på deras Allt om barn sida. Artikeln handlade hur som helst om att föräldrar visst inte älskar alla sina barn lika mycket utan det finns alltid en favorit, och utomstående har oftast inga problem att avgöra vem denna favorit är. Samma sak med icke-favoriten - det svarta fåret. Stod lite annat intressant också. Som att favoriten sällan är mellanbarnet. Jag är mellanbarn. Men jag känner mig ändå som en favorit. Fast jag tror mina syskon också är favoriter. Inga svarta får här inte. Även om min käraste syster nog inte alltid håller med...

Den här artikeln har tydligen kommit till som så många andra i svensk media - den har kopierats från en annan källa. I det här fallet Sydney Morning Herald. Så jag följde upp länken för att se om de i DN verkligen fått det rätt - hette forskaren verkligen Julie Fitness? Och yes in deed, Det gjorde hon. Det tyckte jag var ett grymt namn. Såg framför mig en aussie version av Anna Skipper eller nåt. Bildgooglade henne. Dessvärre lever hon inte upp till sitt namn.

classic smell

Det här med deodoranter. Poängen med dem är väl att de ska förhindra äcklig lukt i form av svett. Och kanske, kanske tillföra nån doft av fräscht slag. Min deo skötte det ganska bra. Sen tog den slut. Jag chansade på en ny sort. Ack så fel av mig. Istället för att lukta halvfräscht luktar jag nu gammalt surt gäddhäng. Classic. Verkligen.

en röst att sakna. eller inte.

Don Lafontaine har avlidit. Det namnet sa mig ingenting. Hade ingen aning om hur han såg ut förrän jag läste att han var död. Däremot kan jag höra hans röst i mitt huvud. Ibland kommenterar han mitt liv. Fast det visste han nog inte om. Inte många andra heller.

vilken förnedring...

Det där med att det som skiljer människor från djur skulle ha nåt med den fria viljan att göra blir ju plötsligt mer intressant. Jeez vad förnedrande för alla otrogna män att veta att anledningen till att de varit otrogna är för att de inte kan kontrollera sitt genetiska arv. De måste ju stå närmare djuren än andra, trogna, män. Typ. Eller så är det ju bara bekvämt att han nåt att skylla på. "Det är inte dig det är fel på, det är min gen."

en annan som gör mig glad...

"Svenska män är jävligt bra i sängen. Lisa Magnusson har legat runt tillräckligt för att veta" var inte riktigt rubriken som publicerades. Lisa Magnussons senaste krönika i Aftonbladet. Grym. Men så fick hon tydligen sparken för den också. Eftersom den tydligen inte "passade Aftonbladet Kvinna" eller hur hennes chef nu uttryckte det. Står nog ordagrant på hennes blogg.

Ode to Linda Rosing

Kan inte låta bli att tycka om Linda Rosings blogg. Hon är ett språkligt geni. Få saker gör mig på så bra humör som att titta in på hennes blogg. Och jag menar det verkligen. Inte på ett nedlåtande ironiskt vis.

Mitt morgonkaffe är heligt för mig på morgonen.