Jesus och objektiviteten

Läser just nu en bok om Jesus och vad man egentligen kan veta om honom som historisk person. En ganska så omfattande men (antagligen av utrymmesskäl) ytlig genomgång av all teologisk forskning på ämnet sen Jesus tid. Igår läste jag en formulering om att försöka hitta det som var personen Jesus, utan mirakler och övernaturliga krafter, som var otroligt bra: "Man skalade bort lager på lager som när man rensar en igenrasad brunn. Efter ett tag skymtar botten. När man lutar sig över kanten tror man sig se den historiske Jesus - men man ser bara sin egen spegelbild." Det är ju precis så det är med all "objektiv" forskning. Den är egentligen bara en spegling av forskarens egna ideal. Och egentligen så finns det ju ingen objektivitet, utan bara olika sätt att framföra sina åsikter. Vilket är precis det jag sysslar med varenda arbetsdag. Och kanske på fritiden också...

30 sekunder av terapi kanske behövs

Var inne på en blogg där någon hade lagt upp den här videon: 

A beautiful Lie med 30 seconds to Mars alltså. Och alltid när jag hör den här låten ser jag den sista minuten av The Descent innanför ögonlocken.  (Och klippet nedan kan sabba filmupplevelsen om man inte har sett filmen men faktiskt vill göra det...Då kan man kolla på trailern istället.)

Och jag vet precis varför. Efter att ha sett den filmen på bio gick jag hem och la mig och lyssnade på den skivan och lyckades somna och drömde om filmen (troligvis just till den låten) och sen dess kan jag inte alls lyssna på den låten på samma sätt. Den är helt och hållet förknippad med den där hopplösheten i slutsekvensen av den filmen. Även om jag numera vet att det inte var slutet - det kommer så klart en uppföljare så hon tog sig kanske ut till slut...

Barndomsnostalgi

Det finns en sak jag ser fram emot mer än mycket annat och det är möjligheten att det görs en film av den här fantastiska serien.

Och så är jag lite glad över valresultatet  i USA också.