not spicy my ass

Var i Little India idag. Det var fint. Lite som att gå rakt in i en annan värld bara för ett ögonblick. Efter att ha letat och hittat tempel, diskuterat pris på rökelse och sidenkläder i barnstorlek hittade jag en vegetarisk restaurang. Jag frågade om de hade något som inte var så jättestarkt. "yes yes - we don't have spicy here, others have spicy. We don't do spicy here!". Så jag satte mig och beställde en vegetable bryani och en mangolassi. Och maten kom och såg fantastiskt god ut. Och billig var den. Men ack så olika uppfattning man kan ha om "not spicy". Tårarna rann men det är väl bara bra för hälsan antar jag.

dom andra

Singapore växer så det knakar. De är fyra och en halv miljoner människor här nu men regeringen strävar efter att nå åtta miljoner inom de närmaste åren. Men om folk ska flytta hit krävs det att något lockar dem hit. Så man bygger. Nya shoppingcentrum, nya nöjesparker, nya öar med sandstränder, nya skyskrapor... Och det är någon som bygger dom. På morgonen och eftermiddagen ser man överallt hur de lågavlönade kroppsarbetarna som knappast kan betala en hyra i den här stan fraktas runt på lastbilsflak. I Singapore kan man få 500 dollar i böter om man inte har säkerhetsbältet på sig. Det räddar nog liv. Men vissa liv är tydligen mindre värda att rädda.  Inga säkerhetsbälten i sikte.

Uppdatering: Tydligen har de inte ens råd med förorten (om det nu fanns nån sån) heller. En stor del av kroppsarbetarna är från Malaysia som är drygt 2 mil bort. Att ta sig några mil på en igenkorkad motorväg genom två gränsstationer i rusningstrafik tar tid. 4-5 timmar varje morgon och varje kväll. 

tea time

Bara en liten notering - om man har stora tunnliknande saker till teet och kaffet så kan det vara en idé att inte låta tepåsarna ligga i konstant. Efter ett tag tenderar det att bli väldigt bittert. Det är alltså te på bilden. Inte kaffe. 

Och kakorna måste man ju äta. Fantastiska färger och de smakade lite som de ser ut. Antagligen håller de sig mjuka i ca två år också.

köldknäppar

Det absolut bästa med att vara i Singapore är för mig värmen. Och luften. Den är så fuktig att man inte bryr sig om att det regnar. Och regnet är ändå så varmt att det dunstar från kroppen innan man hinner bry sig. Men en sak förstör min upplevelse av värmen och det är den förbannade kylan så fort man kliver in i en buss, taxi eller går in i ett hus. Luftkonditionering i full fart överallt. Kanske är det inte så mycket kallare inomhus här än hemma, men skillnaden från utomhus är desto större. Särskilt när man klär sig lite efter värmen utomhus. Hur som helst - utan koftan på här inne i konferenslokalerna hade jag nog blivit ganska förkyld.

Och sen en rolig grej som just hände. Det där med uttal. Henry Fuchs höll en presentation om vad som hänt i VR området sen Sutherlands vision av "the ultimate display" från 1965 och han presenterades som Henry Fuck. Det lät fint.

Lite allvar nu då

Här är ett urval av förmiddagens höjdpunkter när det gäller presentationsbilder. 

Annars var lunchbuffen över all förväntan. Massa stekt limeris och tofu och sen för köttätarna en hel massa annat. Har blivit mycket stekt ris för mig på sistone. Åt det till frukost igår med. Stekt olivris från thai-köket i foodcourten nära hotellet. Och vattenmelon.

Nu ska jag koncentrera mig lite på visualisering av protein-protein dockning som tydligen är ett problem som nu har lösts.

saker som är bra med pool på taket

Jo alltså hotellet jag bor på här har ju pool. På taket så klart. Den är inte djup. Men jag är ju inte lång så det gör inget. Går att simma runt i alldeles utmärkt. Det har jag gjort. Två gånger idag. En gång före frukost och en när jag kom tillbaka från min båtutflykt runt öarna. Det är fint att kunna simma i en pool i december. Utomhus. Mycket fint.

om ändå

När man är på besök på andra universitet eller arbetsplatser kan man ibland få känslan av att "visst skulle det vara mycket roligare att gå till jobbet om det såg ut så här?"

Eller?

Kolonial frukoststämning

Det finns en känsla som kanske är lite svår att undvika om man sett många amerikanska krigsfilmer om Vietnamkriget eller Koreakriget eller sydostasien under 2a världskriget. Nu under frukosten fick jag den. Satt och åt och tittade på frukostbuffen och alla gäster. Mestadels europeer som blev servade av asiater medan en glittrig julgran står mitt på buffebordet och amerikanska julsånger skvala i bakgrunden. Samtidigt är luften lite tropisk, det har regnat under natten och lär regna i eftermiddag/kväll igen och det är redan väldigt varmt. Det är som en scen man sett för många gånger. Ett hopp tillbaka i tiden till en verklighet jag aldrig upplevt. Som att man är där och vilken stund som helst kommer ett gäng skräniga amerikanska 19-åriga soldater, eller en grupp franska diplomater, eller Robin Williams. Men inga av de europeeiska gästerna behandlar personalen dåligt. Däremot hunsar en kinesisk hotellgäst runt en av servitörerna.

Stekt ris till frukost är helt klart en underskattad företeelse för övrigt.