not spicy my ass

Var i Little India idag. Det var fint. Lite som att gå rakt in i en annan värld bara för ett ögonblick. Efter att ha letat och hittat tempel, diskuterat pris på rökelse och sidenkläder i barnstorlek hittade jag en vegetarisk restaurang. Jag frågade om de hade något som inte var så jättestarkt. "yes yes - we don't have spicy here, others have spicy. We don't do spicy here!". Så jag satte mig och beställde en vegetable bryani och en mangolassi. Och maten kom och såg fantastiskt god ut. Och billig var den. Men ack så olika uppfattning man kan ha om "not spicy". Tårarna rann men det är väl bara bra för hälsan antar jag.

dom andra

Singapore växer så det knakar. De är fyra och en halv miljoner människor här nu men regeringen strävar efter att nå åtta miljoner inom de närmaste åren. Men om folk ska flytta hit krävs det att något lockar dem hit. Så man bygger. Nya shoppingcentrum, nya nöjesparker, nya öar med sandstränder, nya skyskrapor... Och det är någon som bygger dom. På morgonen och eftermiddagen ser man överallt hur de lågavlönade kroppsarbetarna som knappast kan betala en hyra i den här stan fraktas runt på lastbilsflak. I Singapore kan man få 500 dollar i böter om man inte har säkerhetsbältet på sig. Det räddar nog liv. Men vissa liv är tydligen mindre värda att rädda.  Inga säkerhetsbälten i sikte.

Uppdatering: Tydligen har de inte ens råd med förorten (om det nu fanns nån sån) heller. En stor del av kroppsarbetarna är från Malaysia som är drygt 2 mil bort. Att ta sig några mil på en igenkorkad motorväg genom två gränsstationer i rusningstrafik tar tid. 4-5 timmar varje morgon och varje kväll. 

tea time

Bara en liten notering - om man har stora tunnliknande saker till teet och kaffet så kan det vara en idé att inte låta tepåsarna ligga i konstant. Efter ett tag tenderar det att bli väldigt bittert. Det är alltså te på bilden. Inte kaffe. 

Och kakorna måste man ju äta. Fantastiska färger och de smakade lite som de ser ut. Antagligen håller de sig mjuka i ca två år också.

köldknäppar

Det absolut bästa med att vara i Singapore är för mig värmen. Och luften. Den är så fuktig att man inte bryr sig om att det regnar. Och regnet är ändå så varmt att det dunstar från kroppen innan man hinner bry sig. Men en sak förstör min upplevelse av värmen och det är den förbannade kylan så fort man kliver in i en buss, taxi eller går in i ett hus. Luftkonditionering i full fart överallt. Kanske är det inte så mycket kallare inomhus här än hemma, men skillnaden från utomhus är desto större. Särskilt när man klär sig lite efter värmen utomhus. Hur som helst - utan koftan på här inne i konferenslokalerna hade jag nog blivit ganska förkyld.

Och sen en rolig grej som just hände. Det där med uttal. Henry Fuchs höll en presentation om vad som hänt i VR området sen Sutherlands vision av "the ultimate display" från 1965 och han presenterades som Henry Fuck. Det lät fint.

Lite allvar nu då

Här är ett urval av förmiddagens höjdpunkter när det gäller presentationsbilder. 

Annars var lunchbuffen över all förväntan. Massa stekt limeris och tofu och sen för köttätarna en hel massa annat. Har blivit mycket stekt ris för mig på sistone. Åt det till frukost igår med. Stekt olivris från thai-köket i foodcourten nära hotellet. Och vattenmelon.

Nu ska jag koncentrera mig lite på visualisering av protein-protein dockning som tydligen är ett problem som nu har lösts.

saker som är bra med pool på taket

Jo alltså hotellet jag bor på här har ju pool. På taket så klart. Den är inte djup. Men jag är ju inte lång så det gör inget. Går att simma runt i alldeles utmärkt. Det har jag gjort. Två gånger idag. En gång före frukost och en när jag kom tillbaka från min båtutflykt runt öarna. Det är fint att kunna simma i en pool i december. Utomhus. Mycket fint.

om ändå

När man är på besök på andra universitet eller arbetsplatser kan man ibland få känslan av att "visst skulle det vara mycket roligare att gå till jobbet om det såg ut så här?"

Eller?

Kolonial frukoststämning

Det finns en känsla som kanske är lite svår att undvika om man sett många amerikanska krigsfilmer om Vietnamkriget eller Koreakriget eller sydostasien under 2a världskriget. Nu under frukosten fick jag den. Satt och åt och tittade på frukostbuffen och alla gäster. Mestadels europeer som blev servade av asiater medan en glittrig julgran står mitt på buffebordet och amerikanska julsånger skvala i bakgrunden. Samtidigt är luften lite tropisk, det har regnat under natten och lär regna i eftermiddag/kväll igen och det är redan väldigt varmt. Det är som en scen man sett för många gånger. Ett hopp tillbaka i tiden till en verklighet jag aldrig upplevt. Som att man är där och vilken stund som helst kommer ett gäng skräniga amerikanska 19-åriga soldater, eller en grupp franska diplomater, eller Robin Williams. Men inga av de europeeiska gästerna behandlar personalen dåligt. Däremot hunsar en kinesisk hotellgäst runt en av servitörerna.

Stekt ris till frukost är helt klart en underskattad företeelse för övrigt.

Jesus och objektiviteten

Läser just nu en bok om Jesus och vad man egentligen kan veta om honom som historisk person. En ganska så omfattande men (antagligen av utrymmesskäl) ytlig genomgång av all teologisk forskning på ämnet sen Jesus tid. Igår läste jag en formulering om att försöka hitta det som var personen Jesus, utan mirakler och övernaturliga krafter, som var otroligt bra: "Man skalade bort lager på lager som när man rensar en igenrasad brunn. Efter ett tag skymtar botten. När man lutar sig över kanten tror man sig se den historiske Jesus - men man ser bara sin egen spegelbild." Det är ju precis så det är med all "objektiv" forskning. Den är egentligen bara en spegling av forskarens egna ideal. Och egentligen så finns det ju ingen objektivitet, utan bara olika sätt att framföra sina åsikter. Vilket är precis det jag sysslar med varenda arbetsdag. Och kanske på fritiden också...

30 sekunder av terapi kanske behövs

Var inne på en blogg där någon hade lagt upp den här videon: 

A beautiful Lie med 30 seconds to Mars alltså. Och alltid när jag hör den här låten ser jag den sista minuten av The Descent innanför ögonlocken.  (Och klippet nedan kan sabba filmupplevelsen om man inte har sett filmen men faktiskt vill göra det...Då kan man kolla på trailern istället.)

Och jag vet precis varför. Efter att ha sett den filmen på bio gick jag hem och la mig och lyssnade på den skivan och lyckades somna och drömde om filmen (troligvis just till den låten) och sen dess kan jag inte alls lyssna på den låten på samma sätt. Den är helt och hållet förknippad med den där hopplösheten i slutsekvensen av den filmen. Även om jag numera vet att det inte var slutet - det kommer så klart en uppföljare så hon tog sig kanske ut till slut...

Barndomsnostalgi

Det finns en sak jag ser fram emot mer än mycket annat och det är möjligheten att det görs en film av den här fantastiska serien.

Och så är jag lite glad över valresultatet  i USA också.

caroline seger

Hon spelar i landslaget i en av Sveriges absolut största sporter. Hon gör mål och vinner matcher i allsvenskan, EM, VM och  OS... Och sen jobbar hon i en klädbutik för att försörja sig. Samtidigt som andra som gör exakt samma sak som hon för Sveriges landslag och allsvenska klubbar faktiskt får betalt så de kan leva enbart på att spela fotboll. Jämställt minsann. På många plan, men inte inom elitidrotten. Långtifrån. 

Men sen är hon väl ingen Hayley Wickenheiser heller som får "artistkontrakt" i Linden HK. Inte vilket kontrakt som helst...

den hemliga flygplatsen

Google maps:

Hitta.se:

saker som gör mig glad

The Mighty Boosh har förgyllt min tillvaro på sista tiden. Speciellt Old Greg.

Han kanske inte ser så inbjudande ut, men det är han. Vänlig och sällskaplig. Bjuder på Baileys och sig själv. Och han har the funk.

är bokhyllan halvtom eller halvfull?

Om man läser DN:

Om man läser Aftonbladet:

eh...

- Jag vill inte säga att det har varit ett problem, men det har funnits bananskal, säger han.

mhm - en kunglig mästerfotograf

Prinsen får foto-pris. För sin tolkning av Botansika Trädgården i Uppsala. Och det handlar bara om att han så skickligt fångat ljuset och färgerna (host). Inte alls om vem han är. Jag har ju inte sett alla bilderna men den bild som publicerades här visar då inget sinne för färger och ljus*. Men det är ju min högst amatörmässiga uppfattning. Mattias Klum som tydligen suttit med i juryn (och av en händelse haft med prinsen på släptåg i djungeln på fotouppdrag tidigare) är ju en fantastisk fotograf så han måste ju ha rätt i sin bedömning. Och helt opartisk också. Antagligen.

*Och nu är jag hård. Den är ju i alla fall skarp och fokuserad i mitten.

palin är ganska rolig

Kollade lite på Saturday Night Live klipp på youtube och Tina Fey är fantastiskt rolig som Sarah Palin. Det tyckte jag förra vckan. Idag hittade jag via DN intervjuklippet som SNL-klippet baseras på. Och Tina Fey behöver ju i princip bara imitera Palin. Hon är ju en parodi på sig själv den där guvernören från Alaska.

Det blev ännu roligare när jag såg klippet där Couric ber henne namnge några tidningar hon läser. Det är som ett maraton i slingrande försök i att byta inriktning på samtalet. Hon är ju helt klart en tillgång för SNL.

färgstyrd

Igår fick jag en kommentar om min färgkodade klädsel. Att jag alltid koordinerar färger. Inte en förolämpning utan snarare med nån slags förundran. Kanske till med menat som komplimang. Det och att jag verkar ha mycket att välja på. I klädväg alltså. Och jo det har jag ju. Men det är inte så att jag beslutar mig för att gå ut och färgkoordinera mina inköp och letar upp en gul kofta, gula strumpbyxor och gula örhängen. Det bara blir ju så. Strumporna har jag haft i ett eller två år. Koftan köpte jag ganska nyss och örhängena fick jag i present nån gång i våras. Sen fungerar jag så att jag färgkoordinerar när jag väljer kläder på morgonen. Ganska mycket. Förr målade jag även naglarna i matchande färg. Och ibland får jag kommentarer om det. Man skulle ju kunna tro att jag gör det för andras skull, att jag vill ha kommentarer och komplimanger eller annat. Men det är faktiskt inte så. Jag har upptäckt efter hand att jag verkligen inte vill ha kommentarer om det. Blir lite obehaglig till mods av att folk lägger märke till det. För egentligen så är det ju lite tvångsmässighet i hela proceduren. Jag vet att ingen skulle bry sig om jag hade olika färger eller inte. Och det spelar ingen roll. Jag klär mig inte för andras skull utan för min egen. Men jag bryr mig om kläderna och deras färger. Jag har behov av att de ska stämma. Enligt min definition och min uppfattning. Jag är medveten om att det är lite lätt OCD-beteende över det. Men alla har väl något att fixera vid. Jag färgkoordinerar. Och när jag inte gör det är det lite, lite jobbigt. Men då slipper jag kommentarer. 

Felsökning och en utomkroppslig upplevelse

Igår blev det nåt fel under vår körning av experimentet. Och jag kom på vad det var som var fel. Det är inte jättunikt, ibland lyser min hjärna faktiskt till och löser problem. Men det som var konstigt var ju hela felsökningsproceduren. Jag fipplade med sladdar, kontakter och filer och kunde inte fatta om det var hårdvaran eller mjukvaran som strulade. I första hand misstänkte jag som vanligt mjukvaran. Det måste vara nåt fel på filen. Men bilden stämde ändå inte. Sen plötsligt hörde jag mig själv säga vad felet var, innan jag ens hade tänkt tanken i hjärnan. Då blev jag förbluffad. Hur kunde min kropp hitta felet innan mitt medvetande gjorde det? 

Det var en felkoppling. Enkelt förklarat så är det så här: Vi använder tre system, tre datorer. En dator till varje försöksdeltagare. Det är en blå, en röd och en grön deltagare. Varje deltagare ska använda den dator som hör till deras färg. De kör samma system men ska ha olika information, dvs datorerna kör i princip samma filer fast i tre olika versioner. En röd, en grön och en blå. Det gäller alltså att man kopplar rätt deltagares utrustning till rätt dator. Finurligt nog är de här datorerna placerade i RGB. Röd Grön Blå. Det vet jag. Det gör jag varje morgon. Ställer upp dem och kopplar dem till rätt sladdar. Utom igår. Och nånstans i mitt perifera seende uppfattade jag tydligen att felet berodde på att de verktyg som deltagare Grön hade betedde sig som deltagare Blås verktyg och tvärtom. Så innan jag hann tänka det hade jag börjat byta plats på datorerna/sladdarna. Väldigt märklig utomkroppslig upplevelse. Och av att prata innan man tänker sig för.

kyrklig humor

Är bara lite sugen på att få veta vem som designat det här informationsbladet...

Citerar från VK: "Rut Stenlund, pastor i Hedlundakyrkan, förklarar att ingen reagerat tidigare.

- Jag måste säga att jag inte är så botaniskt kunnig. Jag vet inte vad det är för löv.

-Kanske har vi varit lite obetänksamma."

Och förresten så suger den där 1TB hårddisken. Efter en dag vill den inte längre dela med sig av sitt innanmäte till datorn bredvid. Som en vindpust försvann alla medföljande drivrutiner och den är för tillfället oläsbar. Tjohej vad kul.

Uppdatering: Kommentarerna på artikeln inne på VKs hemsida är fantastiska. Ta bara den här:" Det är Japansk lönn Acer Palmatum som avbildas. Canabis har fler blad som är betydligt längre och smalare. Snart går man väl in på tomter och påstår att lönnar är canabisträd."

Så skriver någon på allvar. Det är ju ännu roligare än informationsbladet.

doftar gör dom oxå

Var ute och fikade en sväng. Sen kom jag in på rummet igen. Och doften av ny teknik slog emot mig. Det är de nya hårddiskarna som sprider lukt omkring sig. Gillar det. Som att öppna kartongen till en ny dator. Eller ny kamera. Undrar om man kan konservera den doften och ha den på flaska till de dagar då man är så grymt less på en seg eller strulande dator eller telefon där displayen är trasig. Då skulle man kunna öppna sin ny-teknik-doft-flaska och blunda och njuta en liten stund. Innan man raskt är tillbaka i den kalla hårda verkligheten igen. Som nu. Dröjer inte länge innan de slutar dofta nytt. Nu jobbar de. Som vilka andra gamla skrothögar som helst. Fast kanske lite snabbare.

vikten av virtuellt och fysiskt minne

En hårddisk på 1 TB väger mer än en på 500 GB. Faktiskt. Hade nog inte trott det egentligen. Men så är det.

no one can eat fifty eggs

Paul Newman och Joanne Woodward var gifta i 50 år. Det är längre. Ett halvt sekel. Synd bara att det skulle ta slut nu. Vissa hjältar vill man ju ska leva för evigt. Som Luke.

no pun intended

Reinfeldt och Tolgfors uttalar sig om FRA i DN idag.

tv.nu

Tänkte se om det gick nåt på TV som man kunde kolla på nu. Hittade det här:

"Två färgade FBI-agenter maskerar sig som två blondiner från överklassen för att infiltrera en societetstillställning." Ett kriminaldrama? På riktigt?

Tror jag läser nåt istället.

finska på engelska

SVT skickar en reporter till Finland för att intervjua lärare, elever, poliser och boende i Kauhajoki. Och reportern ställer frågor på engelska och de intervjuade svarar på knagglig engelska med kraftig finsk brytning. I nästa sekvens ställer reportern frågor på svenska och en präst svarar på svenska med brytning. Personerna som blir intervjuade är i ett så fantastiskt underläge. Jag blir så j-la förbannad på SVT. Det är oförskämt. De har resurser nog att skicka någon som kan prata finska. Finska är inte ett litet språk i Sverige. Och inte på svt heller. Och att sen använda svenska gör det bara ännu värre. Det hade varit helt okej om de i inslaget innan hade fått prata finska. Finland är inte vilket annat land som helst. Finland hör till Sverige på så många sätt. Att åka dit och kräva svar och ansvar av människor i sorg och chock på engelska är fult och respektlöst. Eller bara ett sätt att distansera Finland och det otäcka från Sverige och det trygga. Vet inte vad. Och jag kanske överreagerar. Men upprörd blev jag av inslaget i alla fall.

dimman

Läste the mist för ett tag sen. Har inte sett filmen. Men jag vet att den inte slutar på samma sätt som i boken. Hur som helst så gick det ju inte att låta bli att tänka på den boken när jag tittade ut genom fönstret i morse. Ännu mindre när jag gick ut och cyklade till jobbet...

de mest elementära behoven

Nyss sa Nyamko Sabuni på SVTs morgonnyheter att folk måste kunna uträtta de mest elementära behoven. Som att hyra videofilm eller gå på systembolaget. Det var fint sagt.

en fundering

Den här skylten intreserar mig. Eller inte just den så mycket som vad den associerar till. Folk som sätter tuggummi, snus och papper på fotocellen. Den fotocell man använder för att öppna dörrarna. Eftersom texten finns där så lär det ju vara något som har hänt. Jag skulle så gärna vilja veta vem som gör nåt sånt. Som tycker det verkar vara en bra idé. Som gör sig besväret att kleta nåt på en liten fotocell som används för att öppna dörren ut ur garaget. Vad får man ut av det? Och om man nu är sån att man får ut något av att kleta saker på fotoceller i garage - skulle man då bry sig om en sån här skylt? Jag ser framför mig en fjortis med kepsen bakofram och en stor prilla under läppen komma gående i garaget. Han stannar till, ser fotocellen, blir sugen på att kleta fast nåt på den, plockar ut prillan, sträcker sig fram för att kleta dit den men plötsligt stannar han upp, läser texten och tänker "nej men oj, så får man ju inte göra, bäst att låta bli" och sen stoppar han in den under läppen igen och gå ut ur garaget. Eller nej. Det är lite svårt att föreställa sig.

Jahopp

Då var jag klar att åka till jobbet då. Före sju. Inte riktigt min stil måste jag erkänna. Men det är högst temporärt. Bara den här veckan och nästa vecka. Hoppas jag verkligen. För övrigt har bilden inget med texten att göra. Förutom att det är höst nu. När jag åker till jobbet.

långbenta vänner

De är tillbaka. Har saknat dem under sommaren men nu är de där igen. Spindlarna vid min cykel.

en korrekturläsares vardag på NY Times

Kanske en gammal nyhet men jag läste just om det på wired science... Tydligen så publicerade NY Times en artikel där de nämnde den där "suga-in-jorden-i-ett-svart-hål-super-maskinen" som ju heter "large hadron collider" och skrev fel - hardon istället för hadron. Det var ju ganska roligt. Men ännu roligare är det ju att nån tar sig tid att bygga en hemsida om felskrivningen och den nya uppfinningen...

(så fick jag äntligen anledning att sno den där bilden på den snygga jättemaskinen i Schweiz)

albert hofmann skulle varit stolt

Jag gillar verkligen när tidningar och tv-nyheter basunerar ut instruktioner till folk om hur man blir hög på vad naturen har att erbjuda. Eller tja... kanske inte fullständiga instruktioner, men ändå grundstommen - typ vilken svamp man ska leta efter, hur den ser ut och vad den innehåller för fantastiska saker. Sen kan man ju bara googla fram lite tips och ideér på egen hand. Om man gillar sånt.

feta fingrar

Såg en ring på ett finger idag. En vigselring tror jag. Gissar jag. Och den tycktes ha suttit på det där fingret i ca 20 år. Och inte expanderat. Det hade däremot fingret. Expanderat alltså. Ganska mycket. Inte så att personen var överviktig. Såg ut som en typisk svensk man i 50-årsåldern. Inte överdrivet fet. Inte smal. Lite trivselvikt kanske. Men om man tittade på ringen så verkade det som att den hade vuxit fast. Blivit inväxt. Den var så begravd i fingret att jag faktiskt tror att det inte skulle gå att ta av den ens om han verkligen försökte. Och att klippa upp den skulle nog bli en smärtsam historia. Det var som att fingret hade ätit upp ringen. Uppenbarligen hade jag svårt att fokusera och lyssna på vad han sa hela tiden. Istället började jag tänka på hans livs historia och om han ville ha kvar ringen på fingret eller om han kanske var skild eller änkling och helt enkelt inte kunde få av ringen. Vad gör man då? Kan man ringa vårdcenralen och säga att man har en ring som vuxit fast i fingret? Eller får man helt enkelt leva med det?

(och som vanligt har personen på bilden inget med texten att göra - gillar bara inte henne och ville mest ha det sagt.)

en sån där dag

cambridge

Där kunde jag varit nu. På konferens. Jag  stod emot vissa påtryckningar och sa bestämt nej. Minst två gånger. Och det är jag otroligt glad för. Har ingen som helst lust att vara i England och nätverka just nu. För mycket annat att göra. Även om det är klart att det är lite småkul att höra att folk som är där nu faktiskt har frågat efter mig. För att de är intresserade av vad jag jobbar med. Så då kanske det jag gjort hittills inte är helt kasst ändå. Och kanske inte jag heller då.

israelisk beduinpolitik

"Beduinerna måste göras om till kommunalarbetare... ...de kommer inte vara på sin mark med sin hjord. ...Fenomentet beduinerna kommer att försvinna." Moshe Dayan, israelisk general och minister citeras i senaste Amnesty Press. Det verkar som att man försöker utrota en kultur och "integrera" ett folk. Lite som vi försökte (och lyckades ganska bra) försvenska samerna i Sverige tidigare. Antar att man ska vara glad och tacksam att de bara krossar hus och byggnader och flyttar ihop folk i "urbana proletariat" och inte utrotar dom. Bara deras värdighet och identitet.

det där med personlighet

Det där testet jag gjorde häromdan. Funderade på det idag på väg hem från jobbet. Egentligen handlar det väl bara om hur man tror att man är. Eller till och med om hur man hoppas att man är. Även om man försöker vara ärlig. Och vad spelar det för roll egentligen? Det viktiga kanske är hur andra uppfattar att man är. Andras bild av ens personlighet. För när jag är ensam och har en personlighet så spelar det ju knappast nån roll vilken typ av personlighet det är. Egentligen. Det är väl när man är med andra människor och djur som personlighet blir något som betyder något. Så egentligen borde jag be någon som känner mig väl göra det där testet om mig. Bara för att se om min bild av mig stämmer med någon annans bild av mig. Ska nog göra det. Min käraste sambo kanske till exempel.

Snygga kopior eller sämre versioner

Jo. Man kan köpa budgetvarianter av fina växter insåg jag nu. Hemma har jag en fin tändstickskaktus en monstera bland övriga växter. På jobbet har jag två kopior.

Fejkvarianter av snygga växter. Säkert billigare. Kan säkert hittas på Priso eller Lidl. För de som inte har råd eller lust att punga ut med pengar för den riktiga varianten. Sparar säkert 20 kronor per växt. Det gjorde jag nog när jag köpte de här. För man vill ju inte lägga ut pengar på sin arbetplats. Man vill ju ändå inte trivas lika bra där som hemma. Lite ont ska det göra att vara på jobbet. Som att titta på växterna och veta att de bara är sämre versioner av det man har hemma. Som att mitt jag på jobbet bara är en sämre version av mig själv.

if you sprinkle when you tinkle

Det här med unisex-toaletter i offentliga miljöer. Vilket nedköp. Jag verkligen avskyr att komma in på en toalett och behöva städa upp efter nån annan vilket det onekligen blir mer av när alla ska gå på samma toalett. Det behöver inte vara uppdelat på kön. Däremot på toa-beteende. De som sitter ner kan ha sina toaletter och de som måste stå upp (och dessutom inte riktigt har kontroll på sin stråle) kan ha sina toaletter. Då skulle man ju slippa sätta upp lappar som den här på väggen ovanför toastolen:

Det roligaste med den lappen är att redan innan den kom upp fanns den här lappen på insidan av dörren:

Inga andra toaletter i samma korridor har de här lapparna så det är bara den här toan som är utsatt av någon med dålig självkontroll. Upprepade tillfällen. Och inte verkar han kunna läsa heller. Kanske för mycket rök i vägen.