asian soul

Fick ett mail idag från en vän som bland annat berättade att enligt en gammal indianhövding så kan själen aldrig färdas snabbare än en människa till häst. Oavsett hur snabbt kroppen reser. Så själsligt är väl jag fortfarande kvar nånstans i asien.

det är kallt och jag är full...

Eller det har i alla fall känts som att jag varit lite lätt berusad de senaste två dagarna. Antar att det är det som kallas jet lag. Och så var man direkt tillbaka i verkligheten och kylan igen. Och på jobbet. På flyget hem kollade jag på film. Massa film. Precis som på vägen bort. Har hunnit se Invasion, the Aviator, 1408, September, Austin Powers, The Bourne Ultimatum, The December Boys, Knocked Up, the Interview, Evan Almighty och The Darjeeling Limited. Och så en del family guy och simpsons och diverse annat. Det är många långa timmars flyg till andra sidan jorden och tillbaka. Av de filmer jag sett kan jag nog säga att The Darjeeling Limited var en av höjdpunkterna. Eftersom jag råkar gilla Royal Tenenbaums och det finns vissa återkommande drag mellan de två. Annars var de två australiensiska filmerna The December Boys och September sevärda. Något melankoliska men mycket vackra miljöer och fint bilspråk. Men det är lite märkligt att två filmer som kommer ut samtidigt båda fokuserar på tonårspojkar på den australiensiska landsbygden på 60-talet.
1408 var ju inte alls särskilt skrämmande. Men den var inte helt kass. Ganska snygg på många sätt men inte vad jag hade hoppats på. Fast att jag såg den på en liten skärm på ett flygplan kan ju ha gjort mitt intryck av den något förvrängt. The Interview blev jag lite besviken på, mest för att jag hade hört att Steve Buscemis roll skulle vara intressant och bra (han har ju skrivit, producerat och regisserat den oxå). Jag tyckte dock att både han och hon (Sienna Miller) var rätt trista och särskilt hon var totalt överspelad och i mitt tycke inte speciellt trovärdig som karaktär. Nicole Kidman har jag en svaghet för däremot. Så jag kollade på Invasion enbart för att hon fanns med i roll-listan, inte för att den lät som en speciellt kul remake. Tyckte det var en helt okej film, ganska spännande, men jag kunde inte sluta stirra på hennes underläpp som hon spänner på nåt konstigt sätt filmen igenom. Det kan ju aldrig vara ett bra betyg - att man kollar mer på en kroppsdel än på filmen. Inväntar nästa scen bara för att se om hon gör samma grej med munnen där...

packar mig hemåt nu då

Så jag tog en sista sväng runt stan.Var på Sydney museum och hittade snygg fotoutställning och fick lära mig om de första kolonisatörerna (brödtjuvarna och deras fångvaktare) och sen en sista sväng till China town och vintageaffärerna på Crown street. Och nu ska jag packa ihop mig.

sista kvällen i sydney

Imorgon kväll åker jag hem. Det kommer ta ca 25 timmar plus timmarna på diverse flygplatser. Känns lite sådär kul. Något som var betydligt mycket roligare var marknaden vi var på igår. Och att det var varmt och soligt.
Idag har det varit varmt, men inte särskilt soligt. Mest regnigt faktiskt. Så jag har hängt på museum och akvarium istället för ute. Och det var bra. Hade varit ännu bättre om jag var den enda besökaren.
Hade gärna suttit i många timmar och tittat på fiskar, hajar, rockor, maneter och sjögurkor. Det är väldigt rogivande. Och jag fick känna på en sjögurka. Den kändes som en väldigt mjuk svamp. Den bara försvann under fingrarna.Men bäst på akvariet var ändå den gigantiska rockan eller kanske näbbdjuret.

christmas party at bronti beach (eller coogee beach)

Det här med jul känns väldigt avlägset när det är mitt i sommaren. Men inte för folket här nere så klart. Det är blinkande ljus och vinkande tomtar överallt. Men på stranden är det mest surfingbrädor och vågor. Inget juligt. Utom nån enstaka tomteluva här och där.Hur som helst var vi på julfest på en av stränderna i östra sydney idag. Det var mycket trevligt och vattnet var mycket vågigt och ganska lagom varmt. Och solen var mycket varm. Och när solen är varm gör människor konstiga saker. Som att lägga sig mitt ute i den heta sanden och smeta på lite olja och sen fritera sig.Själv stannade jag i skuggan. Mestadels.

saker som gör en glad. pytonorm till exempel

Har haft en mycket lång och utmattande dag som slutade "hemma" på Tudor street nu efter några timmar på Cricketers Arm, och innan det lite mat och öl på Bondi Beach och ännu tidigare Blue Mountains och Featherdale Wildlife park där jag fick bli kramad av en pytonorm och se en vit påfågel . Hur fint som helst. Men nu ska jag sova.Och jag gick tillbaka till ormen för en andra kram. Kunde inte motstå.

finsk tennis, pingviner och antarktis

Igår var min sista dag på Nya Zeeland. Så jag såg till att fylla den med så mycket som möjligt innan jag var tvungen att checka in på flygplatsen vid halv två. Hann med botaniska trädgården, the art centre, lite marknad och så the antarctic centre. Jag fick se små blå pingviner! Mycket små. Och alla hade nån defekt... För de hade inte pingviner bara för turisternas skull. De pingviner som bor på centret är såna folk har hittat ute skadade eller sjuka som inte skulle ha överlevt ute. Och de ägg som läggs på centret placeras ut i det vilda (pingvinerna de har vet inte riktigt hur de ska göra med ägg och ungar tydligen).
Och just det. Jag fick uppleva en antarktisk snöstorm. Tänk er - jag fick stå på riktig snö och uppleva blåst och -25 grader! Okej. har varit med om det förr. Men det var ganska kul att vara därinne och frysa mitt i sommaren.
Och på flygplatsen träffade jag ett finskt par i 80-årsåldern som varit på Nya Zeeland i tio dagar för att delta i en tennisävling för gamla. Han hade kommit sist. Men så var han äldst oxå sa han. Han hade lite svårt att röra sig så han kunde mest ta bollar som kom inom hans räckhåll. Hur grymma som helst var dom. Och sen for jag till Sydney.

skatteflykt och skattevinst

Häromdagen satt var jag ensam på bussen som skulle ut i vildmarken (typ) när jag var på väg för att titta på kiwis. När man är ensam passagerare på bussar här nere tenderar man att få en framträdande roll som lyssnare. Busschauffören hade i det här fallet en hel del intressant att berätta om Christchurch visade det sig. Särskilt om hotellet jag bor på. Jag valde det helt enkelt för att det såg flashigt och snyggt ut på nätet. Och så var det rätt billigt. Minimala rum med mycket snygg design. Bilderna på hemsidan talar ett ganska tydligt språk. När jag kom till hotellet och klev in i mitt rum kändes det ungefär som att kliva in i en mac. Kanske en powerbook. Allt är väldigt macifierat här. Och i loungen där jag sitter nu finns 4 sprillans nya iMac för alla att använda. Gratis.Rummet består i stort sett av en säng och ett litet badrum. Och en stor widescreen TV, en docka för ipod och en mycket underhållande väckarklocka/alltiallokonsol. Och på tvn finns 5 eller 6 olika kanaler med olika "stämningar". Bilder och ljud alltså. Strand, palmer, stormande hav, lugnt hav, brasa osv. Allt med antingen ljudet från det man ser eller någon slags ambient musik. Som matchar the ambient glow man får från under sängen och i duschkabinen (i blått, grönt,rött eller gult, allt efter vad man vill ha). Och tre eller fyra olika kanaler där man kan se hotellets övervakningskameror. Bland annat kan nån från sitt rum just nu sitta och titta på mig där jag sitter i loungen. Eller spionera på vad som händer nere i baren (som är ett rätt happening place för att vara hotellbar).Hur som helst. Det jag skulle berätta var historien om hotellet som busschauffören berättade. Tydligen ägs det här huset av en lokalkändis. Minns ej hans namn. Men han var rätt rik, och skattemyndigheten i Christchurch trodde han hade skumma affärer för sig, krävde honom på pengar (skatter osv), fick inga, gick till domstol. Han blev dömd för nåt skattefiffel men överklagade och vann och fick då även ett stort skadestånd. Det använde han till att köpa upp det här huset, där av en händelse skattemyndigheten hade sitt kontor. Han tvingade skattekontoret att stanna kvar som hyresgäst i 6 månader, sen kastade han ut dom, rev stället och byggde det här hotellet. Snacka om hämndlysten. Och talk of the town.

igår i baren

Satt i baren och internettade igårkväll. Det såg ut ungefär såhär: Och ölen jag drack var organiskt odlad och framställd. Lokalt. Vill ha mer sånt. Och god var den också.Idag har jag varit ute på en halvö utanför Christchurch. Och bränt mig i ansiktet. För solen är stark här nere. Såg även en fågel som på håll såg lite tilltufsad ut. Gick närmare och såg att den hade ingen fot. Det kan nog vara ganska jobbigt att inte ha två fötter när man är fiskmås. Även om man är fin. För de här fiskmåsarna var fina.

svart svan och det där med maoriernas uppvisning

Jag var ute i Willowbank wildlife park idag. Såna parker är i alla mänhet lite trevligare ställen än zoon, eftersom det är lite mer på djurens villkor för det mesta. Bortsett från att de blir uttittade av människor då. Och i parken fanns det svarta svanar och grisar och gibbonapor och annat. Men det jag kom dit för var ju enbart kiwi-fåglarna. Och det fick jag se ett par. Men det tog tid. De är nattdjur och där de var hade de byggt en stor anläggning där de vänt på dygnet. Det var alltså natt därinne. Alltså mycket mörkt och svårt att se. För att inte tala om att fota. Men efter ett tag vänje man sig ju. Och ser dom.På vägen ut mötte jag en kille i maori-krigar-utstyrsel. Han hoppade upp bakom ett gäng turister och skrämde dom. Det var ju en kul grej. Gick förbi en skylt som pekade mot "maori village". Och då kom jag på varför jag får den där bismaken av uppvisningar som den jag var på i Auckland. Det är ju just stället eller platsen de är på. På ett museum, som ett museiföremål. Eller ännu värre som i det här fallet - i en wildlife park. Som att de är vilda djur man ska uppleva i en temapark. Det är ju människor. Jag skulle nog säkert slippa den där bismaken om jag faktiskt fick se dans och sång och krigarskådespel på en vanlig musikscen. På en festival. Eller till och med på en teaterscen om det handlar om ett skådespel om historiska händelser som det ofta är i deras sånger. Om det kunde räknas som en kulturupplevelse, eller en konsert istället för en uppvisning på ett museum eller i en djurpark.

koloniala traditioner och att stämma staten

Igår var jag på Aucklands museum. Kollade på utställning om maorikonst, hantverk, vapen och båtar. Alla de där stereotypiska museumgrejerna. Och det är ju onekligen fascinerande med historiska föremål. Särskilt den 25m långa båten som användes i strid. Kunde bära 100 krigare och var byggt av en enda enorm trädstam. Alltså i ett stycke. Ett riktigt konstnärligt mästerverk. Har även fått lära mig att maorierna var väldigt uppskattade i 2a världskriget. De är nämligen grymma på närkontaktsstrid, vilket tydligen var bra på de platser dit australiensare och nya zeeländare skickades. Och givetvis skickades maorierna ut först. För de var väl expendable. Hur som helst. Många maorier dog och det finns många maorisånger om det. De fick jag höra under en uppvisning sex maorier höll. Det var en grym uppvisning av diverse färdigheter. Men det finns en slags sur kolonial bismak när man går på museum och ser ”uppvisningar av ursprungsbefolkningen”.Även om de verkade trivas på scen och ha väldigt kul precis som vilka andra artister som helst. Och det mesta på museet är ju på deras villkor. För till skillnad från kolonitiden, och från många andra ursprungsbefolkningar världen över så har maorierna en ganska bra ställning här. Kan bero på att de var ett krigarfolk och engelsmännen kunde inte vinna territoriet på annat sätt än genom handel. Till skillnad från i Australien, USA och Sydamerika där man tog det med våld. Men ändå. Maorierna utgör 13% av befolkningen på Nya Zeeland. Och under den tid jag har varit här har min upplevelse varit att de är klart överrepresenterade bland busschaufförer och städare.
En av de absolut roligaste personer jag träffat på den här konferensen hittills har varit Jenny från Department of Labour här på NZ. Grymt rolig, cynisk och intelligent. Och när jag frågade vad hon jobbar med svarade hon att arbetsmässigt jobbar hon med att få organisationer att samarbeta, men att socialt är hon koordinator för sin stam i deras arbete med att förbereda en stämning om landägarskap mot staten. Det är en ganska stor grej som är på gång här. Hur ger man tillbaka stulen mark där det nu bor ca 3000 personer per kvadratkm?

the vulcan café och krabbans nya hem

Har ätit frukost på samma café två morgnar i rad nu. Och idag åt jag lunch där med bara för att jag verkligen gillar stället. Och båda gångerna jag varit där idag har det suttit svenskar vid bordet bredvid. Undrar om det beror på att det finns många svenskar här elelr om svenskar helt enkelt dras till samma saker helt enkelt... Det ena paret pratade till och med om mig och att jag inte fått nån meny än, så man får anta att de inte kunde avgöra att jag var svensk. Det är ju bra det i alla fall.Och den där lilla krabban har nu fått ny bostad. På en strand vid Devonport som ligger mittemot Aucklands innerstad. Det blir nog bra hoppas jag. Men inte lika idylliskt som det var på Waipu beach så klart... (Det är han den vita längst ner till höger på bilden).

fåglar och dumhet på Nya Zeeland

Var på en strand idag. Eller två. Den första var otroligt cool. Lavasand. Svart och len som sammet. Och utsikten är ju inte så dum den heller...Den andra stranden var ganska normal sand på. Men väldigt len den med. Där hittade jag en jättefin snäcka. Och av någon anledning tittade jag aldrig särskilt noga i den. Bara vände på den, antog att den var ett uppspolat lik som alla andra jag hittat. Sen kom jag till hotellet nu ikväll. Den var inte ett lik. Det bor någon i den. Som jag nu har kidnappat in till storstan. Det är ganska illa. Vet inte riktigt hur jag ska lösa det för jag hinner inte till nån strand imorgon. Kanske imorgon kväll. Men den kanske inte överlever då...För övrigt luktar den gammal rutten fisk.
En annan rätt dum grej att göra var att ta ett kort på en bensinstation uppe i Northland. Jag gillade skylten med Penguin Fishbate. Råkade då öven fota en gängmedlem fick jag veta. Sånt ska man låta bli..
Det där med fåglana får jag ta senare...

dinner at the zoo

Adelaides zoo är kulturminnesmärkt. De får inte riva byggnader eller burar. Det är intressant. Byggdes typ 1859 eller nåt (säkert av straff-fångar även om de påstår att den här regionen minsann INTE grundades av deporterade fångar, som brödtjuvar och annat, utan av rika engelsmän som vill ha varma sommarhus). Hur som helst. Det är lite coolt eftersom det känns som en tidsresa att gå runt där inne. Mycket kolonialt 20-tal och man förväntar sig se damer med långa fluffiga klänningar och parasoll komma strosande. Men det gör dom inte. Däremot mår man otroligt dåligt av att se lejon och vildkatter (hur coola som helst) hänga på ytor stora som vårt vardagsrum hemma. Även om det är ett stort vardagsrum. Okej. Lejonen hade lite mer utrymme. Men ändå. Det här zoot får Kolmården att se ut som en lyxresort. Gillar inte idén med zoo. Men nu har de en ganska viktig uppgift när det gäller att befolka jorden med utrotningshotade arter. Eftersom vi ägnat oss åt att stoppa dem i burar, äta upp dem eller ta deras skinn de senaste århundradena får vi nu se till att tvinga dem att överleva.Anledningen att jag var där över huvudtaget var att konferensmiddagen ordnades där. Och det var ganska trevligt. Om man bortser från de inburade fåglarnas ångestskrik i bakgrunden och den frustrerade koalan som brölade efter en partner och lejonhannen som väldigt gärna ville in till honorna i buren bredvid…
Och så maten då. Som alla vet äter ju vegetarianer nästan inget och blir inte hungriga. Verkar de tro. Jag fick tre champinjoner snyggt dekorerade med en bit feta och en oliv på varje. Och så lite sallad till. Och tillbehören i skålen som hela bordet fick var redan slut när den kom fram till mig så jag blev inte precis mätt. Mest arg. Men det gick över sen.

great whites och delfinsim

Jag är inte bara här och turistar. Jag jobbar faktiskt oxå.
Men igårkväll diskuterade vi ett ämne som jag inte alls tänkt på av nån anledning. (Självbevarelsedrift antar jag) Vithajar. Tydligen är kusten utanför Adelaide deras favvotillhåll. Det tänkte jag inte på när jag glatt slängde mig i vattnet nån kilometer ut i havet för att skvalpa runt med vilda delfiner (som kom och kollade in oss ungefär som vi kollar in djur på zoo).Det enda var att båtsnubben sa att det var okej att gå ner i vattnet så snart de kastat ut "the shark sonars". Häpp. Tydligen 100% säker hajskrämma som sänder ut impulser som gör vithajar yra, desorienterade och obehagliga till mods. Men tänk om det gör dem förbannade istället.

dagens ungdom och flockbeteende

När jag åt lunch idag kollade jag på en bunt måsar och hur de betedde sig i närheten av folk med mat... Det snackas ju en del om "dagens ungdom" när det gäller människor och gamla måsar eller måsar från vildmarken måste ju tänka så om stadsmåsar... "Vilka fjantar som inte kan fixa riktigt mat själva." Eller kanske inte. Men lite obehagligt är det att se hur de bara letar bland människornas sopor och helt ignorerar vad naturen har att ge. Inte ens bland tången eller uppspolade grejer på stranden letar de. Bara runt soptunnor och matställen. Men det är väl smart på nåt sätt. Mer lättillgängligt. Men obehagligt gruppbeteende är det i alla fall. En mås hittar en pommes frites och genas har fyra till sett det och kommer flaxande och innan man hinner blinka är det 40 stycken där och härjar runt. Och jag vill bara ge dem alla mat så ingen behöver bete sig så desperat.Och om bilderna ser lite disiga ut så kan det bero på att de är tagna med en kompaktkamera i mycket starkt solsken och 32 graders värme... =)

en annan tidszon

Att inte frysa i november är en ganska trevlig upplevelse. Och Adelaide är en ganska intressant upplevelse. Det är nåt skumt med byggnaderna här. Det är en salig blandning av stilar och material. Och i de flesta fall har man försökt få fram en stad med gammal arkitektur fast den inte är så gammal. Det blir lite kitch av alltihopa på nåt vis. Sen om man lägger på lite klatschiga juldekorationer mitt i solgasset så gör nog det sitt till upplevelsen. Men det är ju bara i den delen av stan som jag bor i.
Var ute vid stranden också. Och hotellen som slängts upp där är också sådär glatt enorma och turistparadisiga. Påminde väldigt mycket om hotellen och stranden i Schevingen utanför Haag i Holland. Eller vilken annan lång strand med glassiga hotell och tursitfällor som helst.

framme framme framme

Och vad är det med alla flygbolag som utgår ifran att man är vegan och allergisk mot precis allt och dessutom bara vill ha nyttig mat, bara för att man vill ha vegetarisk mat. Speciellt frukost på ett flygplan mot singapore blir mycket sexig. Hade varit ett strålade middagsförslag det jag fick, men min mage pallar inte stark mat med mycket lök och glutenfritt tilltugg på morgonen. Även om morgonen råkar vara kväll.Sitter nu på hotellet. Är helt dödligt trött men klockan är bara förmiddag och solen skiner och himlen är blå och temperaturen en bra bit över 20 så fn om jag ska lägga mig och sova...När man kan vara ute och titta på australiensare i hatt, shorts och knästrumpor (busschauffören) och bada i havet.

dyr arlandasurf och praktikanter

När jag checkade in nyss var det en praktikant som stod där med sin handledare. Det var intressant. Hon kom inte ihåg en enda fråga hon skulle ställa (om jag hade packat bagaget själv osv) och sen frågade handledaren "vart ska den här passageraren, till vilket land?" Inget svar. "Var ligger Adelaide och Melbourne?" frågade då handledaren. "Ingen aning" svarade praktikanten. "Fråga passageraren då" svarade handledaren. Sen frågade jag om jag var tvungen att hämta ut bagaget i Melbourne och gå genom tullen där eller inte. Det visste de inte riktigt eftersom det beror på flygplatsens policy eller nåt. Men jag blev incheckad hela vägen. Så jag gick därifrån med mitt pass och boardingkorten. Av någon anledning kollade jag igenom boardingkorten och det fanns bara två. Till London och Melbourne. Skumt tyckte jag och gick tillbaka och frågade om det inte var så att eftersom jag inte fått boardingkort hela vägen borde det betyda att jag alltså måste hämta ut bagaget och checka in på nytt i Melbourne (på samma stt som när jag reste till LA via Atlanta och fick sprinta genom tullen där med allt bagage). Men nej! Jag var incheckad. Hela vägen. Och mitt saknade boardingkort låg helt enkelt kvar där under praktikantens arm. Så det var ju en himla tur att jag gick tillbaka och frågade för det hade fn inte varit kul att stå i Melbourne efter 20 timmars flygning och härja om ett saknat boardingkort och inte kommit med anslutningen till Adelaide.

Det var det. Annars har allt gått väldigt bra hittills, Men en latte för 35 kronor är inte så jättekul.

DS hittills: Kent-diverse, och Fountainhead (ser ljuset i slutet av tunneln)

dr phil och hemmafruarna

Nu ska jag strax åka. Och jag hoppas att jag har packat allt jag behöver. På lördagmornar finns inga morgonnyheter före klockan 9 så jag har kollat på Dr Phil till frukosten (det var det eller barnprogram).Det handlade om lata hemmafruar. Ve och fasa. Hemmafruar som inte städar och lagar mat och tvättar och tar hand om barnen. Det är illa. Fattar bara inte hur man orkar ligga i sängen 18 timmar/dygn. Jag klarar knappt ett dygn med feber på det sättet. Saknar morgonnyheterna.

"Premiär för succébloggen i morgon"

Aftonbladet är grymma på att spå in i framtiden. Magnus Uggla ska tydligen starta en blogg där. Imorgon. Och den är en "succéblogg"! Det är ju jättebra för honom. Den följer väl hans senaste succéplatta i spåren.
Själv har jag varit i sthlm idag. Och på vägen dit och hem lyssnat på en gps/navigator som tjatade om "bottkyrkavägen" (observera att 'k' i det ordet uttalas just 'k'). Men jag vill ändå ha en gps. Verkar bra.

favorit i repris

Finner inga ord.Den här informationen fick jag två dagar innan jag skulle åka till Berlin. Och idag fick jag den igen. Tre dagar innan jag ska till Adelaide. Tror min Dell vill gå i pension och sluta resa. Det får den nog snart. Som tur är har jag fått låna en annan. En eminent liten PowerBook.

Läste att landshövdingen var i Kina och pratade företagande istället för mänskliga rättigheter som han sa att han skulle göra innan han åkte. Det låter ju mycket bättre att åka till Kina för kommunala medel om man ska prata mänskliga rättigheter än att åka dit för att bana väg för att medelstora svenska företag som CSN Systems ska få en stororder och flytta hela sin produktion från Sverige til Kina.

det var på tiden

Imorse satte de upp julgranen framför biblioteket. Undrar när beslutet togs att det är dags för julpyntet i mitten av november. Eller den är ju inte så pyntad. Mest bara gran.
Och så var det helgen som var. Mycket intensiv. Och så slutade den intensivt också. Med Kent på annexet. Och jag tänker inte recensera för det gör så många andra. Tänker behålla det för mig själv. Men snyggt var det. I övrigt tycker jag att kriminella mc-gäng är töntar och wannabes. Väx upp och kamma till er.

jo about the knappar

För ett tag sen köpte jag en kofta eller två som givetvis hade grymt fula guldfärgade plastiga knappar. Men annars var koftan bra. Så jag modiefierade lite, och så här blev det:Känns lite bättre. Och jo jag gillar att bilderna är lite kackiga. Det är inte bara inkompetens.
Var och fikade en sväng nu. Vid bordet bredvid satt en arme på sex. Tre kvinnor med gravidmagar som var exakt lika stora. Och mittemot dem satt vad jag förmodar var papporna. Och kvinnorna såg ungefär identiska ut. Och männen hade även de uniform av jeans och tröjor i samma färg och snitt på sig. Sånt är ganska intressant. Hur man börjar klä sig likadant som de man umgås med. Jag inbillar mig fortfarande att jag inte gör det. Mest för att jag har så grymmans mycket olika kläder, och det har de jag umgås med också. Däremot påtalades det att jag och min sambo har börjat klä oss mer lika. Det måste vara för att röd färg smittar.

Biblioteket på vägen hem.

Dagens soundtrack i övrigt har varit the cure - wish och kent- tillbaka till samtiden. Och Petter.

en grym kille

Såg på film inatt. Den var ju mest obehaglig och lite lätt meningslös. Men den hade en viktig detalj. Joaquin Phoenix.
Och så läste jag ut the time travelers' wife.

styckmord och kladdiga favoriter

Bästa rubrik-kombon idag: