historieskrivning

Blev tvungen att läsa den här ingressen och rubriken flera gånger innan jag förstod... Om någon som hålls som gisslan lyckas ta sig fri brukar det i vanliga fall vara en positiv sak. Om en norrman hållits som hållits gisslan av en filippinsk medborgare hade lyckats ta sig fri genom att döda sin gisslantagare (och därmed befria ytterligare tre personer) så kan jag föreställa mig att rubriken hade varit en helt annan, kanske hade ordet hjältedåd använts. Men om en 16-årig flicka, uppenbarligen inte av nordisk eller ens europeisk härkomst (utan rent av en invånare i landet där det hände), gör samma hjältedåd så är det istället en tragedi. Så klart. För en norrman dog ju.

ehhh

Skummade lokaltidningen på nätet alldeles nyss och fick veta att det har hållits en marsvinsutställning i stan. Jag kollade på bilderna och undrar vad fn det här ska föreställa:

(Bilden tagen av Åke Karlsson)

Jag hade ett marsvin när jag var liten. Bamse hette han och han var så klart det mest fantastiska som gått på fyra tassar då det begav sig. Och han såg ut som ett normalt marsvin (men så klart var han inte normal, han var ju min och jättespeciell och jag sörjde länge när han dog efter att ha varit min rumskompis i sju år). Att avla fram djur som ser ut som på bilden ovan borde klassas som djurplågeri. Jag blir faktiskt provocerad och förbannad av det där.

bale out

Såg The Machinist nu efter att ha haft den liggande i hyllan ett år eller så. Har inte haft rätt humör (vid rätt tillfälle) för att se den förrän nu. Och den var ju obehaglig på så många plan. Men också väldigt fascinerande. Kanske inte berättelsen i sig lika mycket som Christian Bale. Har är så fanatiskt driven och fokuserad. Att späka sig själv nästan till döds för att göra en film, bara för att några månader senare vara uppumpad actionhjälte igen. Att han myntar ett nytt uttryck känns helt rätt. Han förtjänar det. Och lägger man så mycket energi och investerar man så enormt mycket i sitt skapande så förstår jag verkligen att man blir irriterad när andra inte har vett nog att visa hänsyn. Eller rent av vördnad.

när man har koncentrationssvårigheter

Vill väldigt gärna se "the reader" men eftersom den inte verkar ingå i SFs utbud i den här staden så får jag väl se den på annat vis. Har i varje fall tänkt läsa boken innan jag ser filmen den här gången. Lånade den idag. På tyska. Kändes lite stort att öppna den och inse att jag faktiskt fortfarande kan läsa tyska fast jag inte gjort det på nästan 10 år. Men vi får väl se hur det går. Kom inte på vad "sich übergeben" betydde på rak arm. Men det betyder nog ungefär "kräkas" (eller kasta upp). Lånade den på svenska också för säkerhets skull så jag kan ju alltid parallell-läsa om det känns jobbigt.

Mr know it all

Låg och tittade på reprisen av det där pratprogrammet med en norsk värd sent igårkväll. Ganska roligt. Carl Bildt var där. Arrogant och sig själv som vanligt. Norrmannnen sa vid ett tillfälle att någon hade sagt "jaha, Mr Know-it-all" om Carl Bildt och frågade Carl vad han tyckte om det. Calle blev lite munter och sa att det måste vara en trevlig kille. Jag trodde först han var ironisk men ju längre samtalet pågick blev det mer och mer tydligt att han faktiskt trodde det var en komplimang som betydde att folk tycker att han kan och vet så mycket. Att han är så allmänbildad. Och norrmannen upplyste honom inte heller om vad den där personen nog egentligen menade (även om Calle säkerligen kan och vet en massa). Det blev bara väldigt konstigt alltihopa och sen somnade jag. Kom att tänka på det nu igen och jag tänkte eftersom det var så uppenbart för mig att det var en förolämpning att bli kallad besserwisser men så uppenbart inte för Calle eller nån annan i programemt så kanske det är jag som missuppfattat det hela. Jag menar Calle är ju berest och pratar mycket engelska i sitt jobb så han borde väl förstå när han bli kallad besserwisser? Kanske jag som hade fel. Men nä. Ärligt talat. Som den besserwisser jag är så vet jag faktiskt att det inte är menat som en positiv komplimang att bli kallad Mr know-it-all. Eller Ms Know it all.

En dag i veckan

I måndags var det soligt ute. Jag satt på jobbet och tittade ut genom fönstret och plötsligt flaxade en kråka upp i trädet utanför. Jag råkar gilla kråkor väldigt mycket. Skator med. De flesta fåglar faktiskt. Men särskilt kråkor. Så jag blev glad över att en sådan behagade sätta sig framför mitt fönster. Jag rev fram kameran och skulle ta en bild. Riktade kameran, fokuserade och precis när jag tryckte av tog kråkan ett snabbt steg åt sidan. In bakom grenverket. Plötsligt fick jag en flashback till julafton när Kalle försöker fota papegojor i djungeln. Ett snabbt steg åt sidan och sen syns dom inte. Som den här kråkan. Men om man tittar noga mitt på bilden så ser man den. Och det blev ju en bättre historia än om den bara hade suttit där rakt upp och ner. Eller nåt.

I am a sense offender

Har sett Equilibrium. Eller Cubic som de valde att kalla den i Norden. (Och vad handlar det om? Byta från ett icke-svenskt ord till ett annat? Det är nästan lika korkat som att översätta “Swingers” till “Du, var är brudarna?”) Det jag undrar när jag nu har sett den är två saker. Först och främst - varför är alltid framtidsvisioner om tiden efter tredje världskriget så förutsägbara? Varför är det alltid nattsvart (förutom design och inredning som är stencoolt och stilrent) och varför är det så att även om “de onda” inte har vunnit så är det ändå det rena nazi-samhället som är det nya, det som ska hindra ondskan från att ta över igen? Har lite svårt för den typen av framtidsskildringar. Det har gjorts några gånger för mycket. Kan inte riktigt leva mig in i det och bry mig. För vi vet ju redan innan tredje världskriget att människan är en livsform som är expert på att hitta på nya sätt att förtrycka och ta död på sina artfränder (och andra arter med för den delen). När kommer en framtidsskildring av alternativet - då människan faktiskt inte bara retarderar ner i “ondska” så fort hon får chansen? Eller vänta nu. Jag har ju sett minst en sån film. Demolition Man. Kanske den mest trovärdiga framtidsvisionen av dem alla. Bara Arnold blir president nu snart så...

Och så fråga nummer två - varför spelade inte Christian Bale Neo i Matrix?

yrsel och sånt

Idag har jag gjort en mindre hälsokoll på jobbet. Det vill säga jag har fått reda på mina blodvärden. Blodsockernivåer, kolesterol och blodtryck och sånt. Allt var jättebra fick jag veta. Mycket väl godkänd. Det var ju fint. En sak som tydligen är bra för mitt hjärta i framtiden är att jag har lågt blodtryck. Väldigt lågt. 105/70 var det idag. Men det var ju inte okänt för mig även om jag trodde det var lite högre. Jag blir ju yr flera gånger om dan och speciellt om jag står stilla länge (typexempel är när jag står i kön på Hemköp eller Coop) eller om jag reser mig upp lite för snabbt. Inget jag brukar tänka på så mycket bortsett från när det händer. Det är ju bara så det är - en del får panikångest i matköer, jag blir yr och får tunnelseende ibland. Läste mig nyss till att det främst är unga, långa och smala personer som har lågt blodtryck. Och det är klart - är man lång kanske inte blodet hinner med. Men när man som jag i princip är dvärg på 153cm tycker man ju att det inte borde vara ett så stort problem att få upp blod i huvudet. Trots att man har lågt blodtryck.

tålamod

Efter ca 30 minuters köande på ticnet så fick jag äntligen boka biljetter. Hann iofs göra en massa på de där 30 minuterna. Tog en dusch, åt frukost, kollade mail och en del annat. Så tiden var ju inte helt bortkastad. Fast det är dyrt med arenakonserter. Jaja. En gång i livet vill jag ju se spektaklet that is Madonna så det får vara värt det...

vegetarisk korma

Blir med jämna mellanrum väldigt sugen på vegetarisk korma. Idag tänkte jag att eftersom nu den enda indiska restaurangen i den här stan inte har det på menyn (hur kan de INTE ha det på menyn?) så skulle jag leta rätt på ett recept och laga själv. Det brukar ju inte vara så svårt, man hittar ju i princip alla recept på nätet. Men icke. Varenda recept på svenska sidor där de påstår att man tillagar en korma innehåller raden "En burk kormasås" och "vänd ner grönsakerna i kormasåsen". Ungefär som att "kormasås" är en krydda och att när man letar recept på korma så undrar man hur man gör när man lägger ner grönsaker i en färdig sås. Jahopp. Hittade till och med en blogg som hänvisade till ett recept ur en receptbok där de skrev "en burk kormasås". Så väldigt idiotiskt. Tur att det i resten av världen finns mer begåvade receptskrivare...

Kate och Leo

Var just och såg Revolutionary Road och den var faktiskt precis så bra som alla recensenter påstått de senaste dagarna... Har visserligen inte läst en enda recension eftersom sånt ofta kan förstöra en filmupplevelse. Det är dock svårt att undvika att se rubrikerna och antalet plus eller stjärnor en större filmproduktion får. Jag var trots betygen (eller kanske på grund av dem) lite tveksam till filmen. Och jag tror det beror på att jag för nån vecka sen råkade slötitta på The life of David Gale på tv. Kate Winslet spelar ju den väldigt självgoda och väldigt dramaqueen-aktiga journalisten i den filmen. Gillar inte hennes karaktär alls. På något vis. Så jag började fundera på om jag verkligen gillade henne som skådis. Hade fått för mig att hon var en sådan där som jag gillade. Som Nicole Kidman. De där kvinnliga storskådisarna som jag hade höga tankar om. De som var undantagen i Hollywoodsoppan. Ända till Nicole började botoxa pannan och spruta in fett i sina perfekta tunna läppar, och till jag såg Kate spela Betsey Jones. Nicole har fotfarande inte fått upprättesle hos mig (som om hon behöver det...) men när det gäller Kate så tror jag nu verkligen att det bara handlade om att hon hade en väldigt otacksam karaktär att spela när hon var Betsey Jones. En sån där person man verkligen inte gillar. Eller "man" förresten. Det var kanske mest jag som inte gillade henne. Men i Revolutionary Road glömde jag nästan helt bort hur irriterande jag tyckte att hon var. Hon var nästan fantastisk. Eller kanske var det bara hennes karaktär som var det.

är det bara jag

eller ser den här killen lite otäck ut?

Ibland får man vänta länge på uppföljaren. Läste Svärdet och spiran för evigheters evighet sen. Tror till och med det kan ha varit i tidiga tonår. Det var en sån där mastodontlång bok på över 1000 sidor och jag kunde inte lägga den ifrån mig förrän jag var klar med den. Ungefär på samma sätt som det var med Trägudars land triologin. Och nu ligger äntligen uppföljaren här. Dessvärre mitt bland en massa andra böcker som jag redan påbörjat men inte avslutat. Får väl se vad som fångar mig mest nu så här ett halvt liv senare...

postumt

Det känns lite konstigt att det redan har hunnit gå ett år sen Heath Ledger dog. Men så är det. Och vad passande då att han nomineras till en Oscar just idag. Fast egentligen är det rätt opassande. Som ett hån på nåt vis. Hade han fått en oscarnominering och alla andra priser för sin Joker om han hade levt? Personligen tycker jag ju att hans Joker är hela behållningen med the Dark Knight. Christian Bales märkliga hes-viskande när han är utklädd till fladdermus är det ju då inte. Är lite besviken över lag på Bales Batman. Eller så är det bara Batman som är en besvikelse till seriehjälte. Och det var han kanske redan innan nyinspelningarna.

saker man inte vet

Igår kväll började jag av nån anledning tänka på the deer hunter och blev helt oförklarligt plötsligt osäker på om det verkligen var Robert De Niro som spelade huvudkaraktären. En sån där konstig tanke man kan få - man vet något så säkert att man plötsligt blir osäker. Så bara för säkerhets skull gick jag in och kollade på imdb.com idag och då började jag läsa mer om John Cazale eftersom jag vid första anblicken inte riktigt kom ihåg hans karaktär. Och jag reagerade på att han hade ett "date of death" samma år som the deer hunter gjordes. Han var tydligen sjuk i skelett cancer och dålig under hela inspelningen men ingen utom regissören visste om det. Och till råga på allt var han förlovad med Meryl Streep (som väl också visste att han var sjuk). Det känns som ganska spektakulära skeenden som man borde vetat om. Men jag antar att det är sånt som är väldigt stort under tiden det händer och sen glöms bort. Inget man pratar om. Annat än som "movie trivia". Men nu vet jag. Däremot vet jag inte varför jag började tänka så mycket på the deer hunter igår kväll. Även om det är en av mina favortifilmer.

Jo jag kollade oxå...

Om man hängde på facebook idag måste det ha varit svårt att undvika att se vilken dag idag var. Barack Obama Inauguration day. Och vid sexsnåret hakade jag också på CNNs livesändning och fick precis igång länken när han svor eden. Och stakade sig. Eller vem det nu var som rörde till det. Lite rörande var det ju. Det är märkligt vilken rockstjärnestatus han har fått de senaste månaderna. Inte som vilken politiker som helst. Det blev  ganska tydligt för mig när jag köpte hans bok "Dreams from my father" och började läsa den på Amsterdams flygplats i början av december. Jag mer eller mindre sträckläste den, på flyget ner, de sena kvällarna  på hotellet och på flyget hem. Och det har aldrig hänt förut - att jag har köpt en bok skriven av någon nu levande politiker och läst med sånt intresse. Men det är ju inte en politiker-bok precis. Det var en fascinerande berättelse om en väldigt annorlunda uppväxt och ett sökande efter sin plats i en ofta obegriplig tillvaro. Hur som helst så  var det starkaste intrycket av den boken känslan av att han som skrivit den är en person som lever i samma värld som jag. Som ser väldigt mycket samma saker som jag tror mig se. Och det förklarar väldigt mycket av rockstjärnestatusen. För hur än George W Bush skulle beskrivit sitt privilegierade liv så skulle jag nog aldrig kunna känna att jag lever i samma värld som han...

stinsen och baggen

Satte mig framför TVn ikväll och råkade hitta the station agent på svt. Det är länge sen jag såg den sist och jag hade glömt hur fantastiskt mycket jag tycker om den. Nu kommer jag ihåg igen. Så bra. På så många vis. Känns som jag kan sova bättre nu när jag sett den igen. Och så är jag glad att Låt den rätte komma in fick bagge för bästa foto. Synd att det inte fanns något pris för bästa skådespelarinsatser av dem under 15. Eller ens 30. Eller ännu bättre - det hade varit så grymt skönt om Kåre Hedebrant (Oscar) hade blivit nominerad till bästa manliga huvudroll och fått det framför näsan på Persbrandt. Då hade jag sovit ännu bättre.

oscar och eli

För ett par år sedan läste jag "Låt den rätte komma in". Jag hade inte hört så mycket om den innan och jag hade väl inga direkta förväntningar på den, men tyckte det var en väldigt bra bok. Det var ju inte precis någon splatter eller skräckbok utan snarare en ganska fint berättad historia om två barn och parallellt med det en historia om ett gäng vuxna som inte gjorde så mycket annat än drack öl, rökte och pratade. Jag minns att jag läste på någon blogg att den var en kass och populistisk bok - ingen riktig skräck eller vampyrberättelse. Jag höll inte riktigt med, eller rättare sagt så minns jag att jag tänkte att den var väl aldrig menad som "riktig" vampyr eller skräckbok. Sen blev den ju film. Och jag hörde många säga att "boken var ju mycket bättre än filmen" (som alltid) och att det saknades så mycket i filmen som fanns i boken. Och det är väl klart det gör det. En bok är inte en film och en film är inte en bok. Det är två skilda medier och skulle man få med alla scener, precis som de är berättade i boken så skulle det bli en väldigt lång film, säkerligen ganska outhärdlig också. Ungefär som att lyssna på en bok istället för att läsa den. Det tar väldigt mycket längre tid och är en helt annan upplevelse än att läsa den. Hur som helst gick vi alltså och såg filmen "Låt den rätte komma in" häromdan och jag måste nog vara lite motvals och säga att filmen är bättre än boken. Om man nu kunde jämföra dem.  Det man kan jämföra är historierna som berättas och i filmen är det ganska tydligt Oscars historia. Och delvis Elis. Men mest Oscars. I boken kommer jag inte ihåg det på samma sätt alls. Och jag gillade den här historien. Och jag gillade valet av scener. Och sättet de var fångade. Och bildspråket. Så jag är mycket nöjd med filmen. Men det är ingen skräckfilm. Inte för mig i alla fall.