dinner at the zoo

Adelaides zoo är kulturminnesmärkt. De får inte riva byggnader eller burar. Det är intressant. Byggdes typ 1859 eller nåt (säkert av straff-fångar även om de påstår att den här regionen minsann INTE grundades av deporterade fångar, som brödtjuvar och annat, utan av rika engelsmän som vill ha varma sommarhus). Hur som helst. Det är lite coolt eftersom det känns som en tidsresa att gå runt där inne. Mycket kolonialt 20-tal och man förväntar sig se damer med långa fluffiga klänningar och parasoll komma strosande. Men det gör dom inte. Däremot mår man otroligt dåligt av att se lejon och vildkatter (hur coola som helst) hänga på ytor stora som vårt vardagsrum hemma. Även om det är ett stort vardagsrum. Okej. Lejonen hade lite mer utrymme. Men ändå. Det här zoot får Kolmården att se ut som en lyxresort. Gillar inte idén med zoo. Men nu har de en ganska viktig uppgift när det gäller att befolka jorden med utrotningshotade arter. Eftersom vi ägnat oss åt att stoppa dem i burar, äta upp dem eller ta deras skinn de senaste århundradena får vi nu se till att tvinga dem att överleva.Anledningen att jag var där över huvudtaget var att konferensmiddagen ordnades där. Och det var ganska trevligt. Om man bortser från de inburade fåglarnas ångestskrik i bakgrunden och den frustrerade koalan som brölade efter en partner och lejonhannen som väldigt gärna ville in till honorna i buren bredvid…
Och så maten då. Som alla vet äter ju vegetarianer nästan inget och blir inte hungriga. Verkar de tro. Jag fick tre champinjoner snyggt dekorerade med en bit feta och en oliv på varje. Och så lite sallad till. Och tillbehören i skålen som hela bordet fick var redan slut när den kom fram till mig så jag blev inte precis mätt. Mest arg. Men det gick över sen.