De var jag inte ensam om. En hel gymnasieklass eller högstadieklass var där. De fyllde frenetiskt sina anteckningsblock och fotade med sina mobilkameror. En del pratade till och med med varandra om fotona och vilka de tyckte bäst om. En tjej hatade fåglar. En kille undrade vad en knölval var. 
Jag undrade hur länge fotografen hade hållt på för att få alla bilder. Lejon rakt framifrån. Elefanter från himlen och från fotknölarna. Närbilder av fågelögon. Isbjörnar som slappar i solen. Örnar som slåss i luften. Tänk vad många långa resor. Kina, Arktis, Antarktis, Ishavet, Kenya, Ecuador, Tibet, Japan, Kanada... Hur som helst. Han gör det han vet att han borde göra i livet får man anta. Undrar när jag kommer veta att det jag gör, vad det nu kommer vara då, är det jag borde och ska göra resten av livet. Skulle även kunna nämna något om syftet med utställningen. Om tanken med att visa upp det naturliv som ganska snart kanske inte kommer finnas längre. Eller skriva något om Burma.
Så. Nu var det gjort. Jag bryr mig. Även om jag missade röda tröj-dagen. Men jag tänker på det ändå. Kan bära en röd tröja imorgon. Och tänka på både Burma och grannlandet i sydöst. För om nån missat det så styrs även Thailand av en militärjunta sen nåt år tillbaka. Men den juntan är ju snäll. Demokratisk. Nästan som en syjunta. Där skjuter man inte munkar. Dit åker man på semester. 
No comments:
Post a Comment