skatteflykt och skattevinst

Häromdagen satt var jag ensam på bussen som skulle ut i vildmarken (typ) när jag var på väg för att titta på kiwis. När man är ensam passagerare på bussar här nere tenderar man att få en framträdande roll som lyssnare. Busschauffören hade i det här fallet en hel del intressant att berätta om Christchurch visade det sig. Särskilt om hotellet jag bor på. Jag valde det helt enkelt för att det såg flashigt och snyggt ut på nätet. Och så var det rätt billigt. Minimala rum med mycket snygg design. Bilderna på hemsidan talar ett ganska tydligt språk. När jag kom till hotellet och klev in i mitt rum kändes det ungefär som att kliva in i en mac. Kanske en powerbook. Allt är väldigt macifierat här. Och i loungen där jag sitter nu finns 4 sprillans nya iMac för alla att använda. Gratis.Rummet består i stort sett av en säng och ett litet badrum. Och en stor widescreen TV, en docka för ipod och en mycket underhållande väckarklocka/alltiallokonsol. Och på tvn finns 5 eller 6 olika kanaler med olika "stämningar". Bilder och ljud alltså. Strand, palmer, stormande hav, lugnt hav, brasa osv. Allt med antingen ljudet från det man ser eller någon slags ambient musik. Som matchar the ambient glow man får från under sängen och i duschkabinen (i blått, grönt,rött eller gult, allt efter vad man vill ha). Och tre eller fyra olika kanaler där man kan se hotellets övervakningskameror. Bland annat kan nån från sitt rum just nu sitta och titta på mig där jag sitter i loungen. Eller spionera på vad som händer nere i baren (som är ett rätt happening place för att vara hotellbar).Hur som helst. Det jag skulle berätta var historien om hotellet som busschauffören berättade. Tydligen ägs det här huset av en lokalkändis. Minns ej hans namn. Men han var rätt rik, och skattemyndigheten i Christchurch trodde han hade skumma affärer för sig, krävde honom på pengar (skatter osv), fick inga, gick till domstol. Han blev dömd för nåt skattefiffel men överklagade och vann och fick då även ett stort skadestånd. Det använde han till att köpa upp det här huset, där av en händelse skattemyndigheten hade sitt kontor. Han tvingade skattekontoret att stanna kvar som hyresgäst i 6 månader, sen kastade han ut dom, rev stället och byggde det här hotellet. Snacka om hämndlysten. Och talk of the town.