gigantpäron och glada miner

Imorse var jag på fånigt bra humör när jag kom till jobbet. Så när jag gick från fruktkorgen i fikarummet till mitt kontor så hälsade jag glatt på folk jag mötte. Brukar jag alltid göra annars också. Och jag tror jag ler och ser trevlig ut då med. Men idag var det annorlunda. Alla lyste liksom upp och såg jätteglada ut. Undrar om de var på lika bra humör som jag eller om de blev glada av att jag såg så glad ut. Kunde inte hindra mitt fånleende. Vet inte riktigt varför. En kombination av att ha nytt husdjur, få besök i helgen och ha bokat långresan i november kanske.
Eller så log alla åt den freakishly stora frukt jag bar på: