att bara tala i presens om dåtid

Det är ju ganska mycket sport på TV nuförtiden. Även utan OS tycker jag att sport får lite väl stor del av bästa sädningstid på den statliga televisionen. En sak jag noterat under de senaste veckorna är dock att i princip alla svenska idrottsmän och kvinnor måste ha gått i samma språkskola för att förbereda sig på att svara på dumma frågor som "hur känns det" och "vad tänkte du" osv. Oavsett vilken fråga de får så tenderar de alltid att svara i presens. För mig låter det jättekonstigt att prata om sig själv och sina upplevelser i efterhand fast formulera det som att det pågår just nu. "Jag springer framåt innan jag springer bakåt, jag slår in bollen innan jag lägger mig ner, jag glider över häcken och sen sätter jag ner foten, jag känner att benet viker sig..." Men när det gäller sport är det tydligen så man ska prata. Tror jag ska börja mer med det också. "Hur var det på festen igår? - Jo vi äter middag, sedan tar vi en taxi ner till stan och där träffar vi Anna och Johan och de följer med oss in och dricker en öl och gissa om jag är full! Och hej vad vi dansar! Vad gör du igårkväll då?"