Idag var det inte solsken och hetta. Hade bestämt mig för att hitta Jimi Hendrix. Det gjorde jag. Gick länge. Ut från de mer folktäta områdena och in i... hm... mer utmanade kvarter. Jimi bor sedan 1997 mittemot Seattle Central Community College.
Det är säkert ett trevligt område. Om man inte jämför med Pike Place där jag är just nu. Jag försökte i min hjärna jämföra med nåt annat. Harlem kanske. Eller södra delarna av Dallas. Men det hjäpte inte. Kände mig väldigt otrygg fast klockan bara var 10 på förmiddagen. Det är lixom ödsligt utanför stadskärnan. De enda som man möter gående är ju de som inte har bil. Oftast för att de inte har råd med bil och inte för att de vill göra naturen en tjänst. Andra man möter är ju de som sitter stilla. De som inte har råd med bil eller boende. Eller de som rör sig väldigt ryckigt och ofta gärna ackomanjerar ryckigheten med egenkomponerade språkliga konstruktioner samtidigt som de ser in i sig själva eller rakt igenom den de möter. Eller de som börjar gasta "Oh baby I could love you for a long time!" och sen vicka illustrativt på höfterna när man går förbi.
Så även om jag gillar Jimi så gillade jag inte känslan av att vara väldigt liten och ensam. Så jag tog aldrig fram stora kameran, utan knäppte lite snabba bilder innan jag lite överdrivet stressat gick tillbaka till de mer folktäta delarna av Seattle igen. Och på vägen tillbaka såg jag för övrigt vad som kan vara de sämst placerade balkongerna i Seattle. Gissar att parkeringshuset inte stod där när de sålde lägenheterna på de lägre våningarna....
Sen hittade jag även en flyttfirma.
Och jag är helt övertygad om att de där kvarteren statistiskt sett är lika säkra som vilka andra som helst i Seattle, men ibland känns det bara inte så tryggt som det rent logiskt borde göra.
1 comment:
Toppar nästan jakten på Rob Halford!
Post a Comment