som i en film. fast på riktigt.

Idag stannade bilen jag åkte i vid ett rödljus. Vi stod stilla ett tag precis bredvid en bil som stod parkerad utanför en restaurang. En man öppnade dörren och klev ur bilen åt vårt mitt håll. Jag satt i baksätet på bilen och fönstrena var tonade så han såg väl inte att det satt nån där. Men jag satt där bara några decimeter från honom. Jag såg inte hans ansikte, bara hans mittenparti upp till axlarna ungefär. Han hade skjorta och fina tatueringar längs med hela underarmarna. Efter att ha dragit upp byxorna lite som folk gör när de just klivit ur en bil stoppade han plånboken i bakfickan. Sen sträckte han sig in i bilen igen och tog fram en pistol och stoppade ner den i byxorna och slätade ut skjortan över den innan han gick in i restaurangen. Som den mest naturliga sak i världen. Ungefär så naturligt som det verkar i hollywoodproducerade filmer. För mig var det dock inte så naturligt. Upptäckte att jag faktiskt blev ganska skakig av det hela. Fast han inte såg mig och fast det var mitt på blanka dan mitt i centrala Seattle. Men bara vetskapen att det i det här landet finns beväpnade människor överallt gör mig lite nervös. Varför behöver man en pistol nerstucken i brallan när man går in på ett fik?

Och sen var allt jag kunde tänka på - varför hade jag inte kameran redo? Det hade ju blivit en asgrym bild...