It's funny 'cause it's true.

En av mina favoritfilmer alla kategorier är Blades of Glory. Vet inte riktigt varför men jag tycker den är fantastiskt bra. Och länge tänkte jag nog att det var ju inte på riktigt. Så där håller ju inte konståkare på. Inte på riktigt. I verkligheten. Men sen råkade jag hamna på TV4 sport en eftermiddag. En snubbe i "coola" jeans åkte runt och gjorde "tuffa" moves på isen. Och kommentatorerna kommenterade hur fräck han var. Jag tänkte att det är nog bara en engångsföreteelse. Så där håller de ju inte på på isen under vinter OS. Sen hände den en gång till en annan dag. Ny snubbe. I cool lila skjorta, randiga byxor och solglasögon ute på isen. 

Han hoppade runt och gjorde tuffa danssteg. Och jo. Det är på riktigt. Homer hade rätt - det är roligt för att det är sant. 

jahopp. sån e jag.

Eftersom jag läser MiRis blogg varje dag så är det lätt hänt att jag gör som hon gör. Så jag gick in och gjorde personlighetstest (100% helt gratis). Och det här fick jag veta om mig själv:

Jag ska alltså hålla mig långt från människor i mitt yrkesliv. Jag är en kall fisk. Kanske med drag av psykopati (om man nu ska bli företagsledare eller operativ chef och hålla på och sparka folk och omorganisera). Men jag är även en fegis som vill ha det tryggt, lugnt och traditionellt. Kanske ska gifta mig i kyrkan, bli  chef på en statlig myndighet och sluta resa så mycket. Eller så blir jag stålarbetare. Eller detektiv. Det vill jag bli. Som Sherlock.

hello dear - my soul mate we can make it!

Fick ett så fint litet mail nyss. Så fint att jag måste dela med mig.

Jag vet inte vad jag blir mest rörd av. Att vi kan bli så goda vänner eller att hon/han redan är min nya vän. Som välsignar mig med gud. Men jag förstår. Love is one with love and trust. Och jag är blessed. Thank you.

vetenskaplig ekonomisk analys

Expressen vet då hur man väljer ekonomiska analytiker. Heikki. Han kan sina grejer.

en bok till en civilingenjör i småland

Fick ett kedjebrev en dag. Inte per e-post, utan med riktig post. Det var mitt första sen sent 80-tal, möjligtvis tidigt 90-tal. Det hela gick ut på att man ska skicka en pocketbok till personen överst på listan av två namn och sen skicka vidare brevet till sex personer. Om nu dessa personer skickar vidare och skickar böcker i sin tur så bör det hela sluta med att man får 36 pocketböcker av folk man kanske inte känner. Böcker som dom redan har läst och vill ge vidare. Min spontana reaktion på kedjebrev är ju nej tack. Men av någon anledning gick jag ändå med på det. Kanske för att det kom på riktig post, kanske beroende på avsändaren eller kanske bara för att jag är väldigt nyfiken på om det verkligen funkar - om nån mer gör som jag så jag i alla fall kan få en bok som nån annan valt ut, läst och vill ge bort. För det vore så väldigt intressant att se vad för böcker de personer som känner de jag skickade vidare brevet till vill att någon de kanske inte känner ska läsa.

Hade inte så svårt att välja bok att skicka. Blev den här. För att jag tror att den inte är en sån bok alla har hört talas om eller har i bokhyllan, men det är en fantastisk bok om musik och människor. Och krig. Och vem vill inte läsa om sånt?

note to self

Ät inte massa grön fantastiskt god ärtsoppa precis innan du ska träna. Det blir oerhört jobbigt att andas då.

snuskig bild i dn

Euw - hår i munnen. Äckligt. Vill ta bort det. Men kan inte. För det är på bild. Störande.

halvbegåvad krönika i aftonbladet

Fredrik Virtanen skriver (eller översätter en Blender artikel) om överskattade döda musiker i Aftonbladet idag. Håller med till viss del om en del av de namn han droppar. Tupac tror jag definitivt är överskattad. Kanske till och med Kurt Cobain av den enkla anledningen att jag redan då det begav sig gillade Foo Fighters debutplatta mycket mer än Nirvanas alster. Fast det fick jag göra i smyg. Man ville ju inte häda. Och Dave Grohl är ju inte död så honom kan man ju inte geniförklara. Sen är det väl den där faktorn att om man dör i tid så hinner man ju inte spotta ur sig 10-15 skivor med ungefär samma innehåll som det man blev geniförklarad för första gången... Som Rolling Stones. Eller Metallica.

Men tusan heller att jag går med på att Jimi Hendrix var en halvbegåvning.

musikpersonlighet

I DN rapporterar de idag om forskning som visar att musiksmak är en spegling av personlighet. Eller tvärtom. Det kändes ju inte så nytt. Och scoopet enligt dem är att heavy metal och klassisk musik i princip drar till sig samma personligheter. Vad var scoopet i det? Det är ju i princip samma musik, bara i olika tempo med olika instrument. Och oftast mer sång i den ena genren... Men det allra roligaste med det var ändå att indiepopfolk skulle vara osäkra och abetsskygga och varken snälla eller generösa. Tur att jag lyssnar på så många olika typer av musik då. Tar bara till mig de positiva egenskaperna ur alla kategorier. Så jag är en hårt arbetande kreativ person med hyfsad självkänsla. Men jag är nog inte så utåtriktad. Det tror jag däremot hiphopterroristen nedanför är.

real gangsta

Får bara en känsla av att den här snubben lyssnar på hård hiphop i smyg.

sex and the fjolla

Stör mig fantastiskt mycket på Sarah Jessica Parkers rollfigur i SATC. Hon är så väldigt väldigt... ja...störande. Antingen är det kasst skådespeleri eller så ska huvudpersonen helt enkelt vara våpig och röra sig som att hon antingen har fel i ryggen eller en pinne uppkörd där solen inte skiner in. Eller så är det att hon poserar för ett nytt foto i varje rörelse. Alltid armarna onaturligt långt bakom kroppen, uppbalanserat av den där höften långt framför knäna. Stelt, tramsigt och som att hon hela tiden uppträder för någon (vilket hon ju iofs gör). Och det där gälla fnisset, och de där små skutten, fladdrande ögonfransarna, de uppenbara "jag är så gullig" ansiktsuttrycken och det allmänna hysteriska tramset... Hur blev den där karaktären så himla populär? De andra tre är ju alla långt mycket mer sympatiska (och intressanta). Och långt mindre fjolliga.

dr Fitness om familjens svarta får

Läste en intressant rubrik på DN idag. Klickade på länken och hamnade på deras Allt om barn sida. Artikeln handlade hur som helst om att föräldrar visst inte älskar alla sina barn lika mycket utan det finns alltid en favorit, och utomstående har oftast inga problem att avgöra vem denna favorit är. Samma sak med icke-favoriten - det svarta fåret. Stod lite annat intressant också. Som att favoriten sällan är mellanbarnet. Jag är mellanbarn. Men jag känner mig ändå som en favorit. Fast jag tror mina syskon också är favoriter. Inga svarta får här inte. Även om min käraste syster nog inte alltid håller med...

Den här artikeln har tydligen kommit till som så många andra i svensk media - den har kopierats från en annan källa. I det här fallet Sydney Morning Herald. Så jag följde upp länken för att se om de i DN verkligen fått det rätt - hette forskaren verkligen Julie Fitness? Och yes in deed, Det gjorde hon. Det tyckte jag var ett grymt namn. Såg framför mig en aussie version av Anna Skipper eller nåt. Bildgooglade henne. Dessvärre lever hon inte upp till sitt namn.

classic smell

Det här med deodoranter. Poängen med dem är väl att de ska förhindra äcklig lukt i form av svett. Och kanske, kanske tillföra nån doft av fräscht slag. Min deo skötte det ganska bra. Sen tog den slut. Jag chansade på en ny sort. Ack så fel av mig. Istället för att lukta halvfräscht luktar jag nu gammalt surt gäddhäng. Classic. Verkligen.

en röst att sakna. eller inte.

Don Lafontaine har avlidit. Det namnet sa mig ingenting. Hade ingen aning om hur han såg ut förrän jag läste att han var död. Däremot kan jag höra hans röst i mitt huvud. Ibland kommenterar han mitt liv. Fast det visste han nog inte om. Inte många andra heller.

vilken förnedring...

Det där med att det som skiljer människor från djur skulle ha nåt med den fria viljan att göra blir ju plötsligt mer intressant. Jeez vad förnedrande för alla otrogna män att veta att anledningen till att de varit otrogna är för att de inte kan kontrollera sitt genetiska arv. De måste ju stå närmare djuren än andra, trogna, män. Typ. Eller så är det ju bara bekvämt att han nåt att skylla på. "Det är inte dig det är fel på, det är min gen."

en annan som gör mig glad...

"Svenska män är jävligt bra i sängen. Lisa Magnusson har legat runt tillräckligt för att veta" var inte riktigt rubriken som publicerades. Lisa Magnussons senaste krönika i Aftonbladet. Grym. Men så fick hon tydligen sparken för den också. Eftersom den tydligen inte "passade Aftonbladet Kvinna" eller hur hennes chef nu uttryckte det. Står nog ordagrant på hennes blogg.

Ode to Linda Rosing

Kan inte låta bli att tycka om Linda Rosings blogg. Hon är ett språkligt geni. Få saker gör mig på så bra humör som att titta in på hennes blogg. Och jag menar det verkligen. Inte på ett nedlåtande ironiskt vis.

Mitt morgonkaffe är heligt för mig på morgonen.

att fika med eller utan sällskap (som man känner)

På film är det ju ganska vanligt att folk sätter sig själva och fikar och läser eller skriver eller bara sitter. Det ser ju väldigt trevligt och mysigt ut. Så trevligt att jag själv funderade på att göra det nån gång. Och jag har gjort det. Försökt läsa eller jobba på fik. Och det är fn helt omöjligt. Fikar man med andra är det lätt att fokusera på sitt eget bord och vad som händer kring det. Är man däremot själv är det väldigt lätt att fastna med örat i andras konversationer... Och det är intressant iofs men oftast inte det man hade tänkt ägna sin egen fikatimma åt. Så jag har lagt av med att fika själv på fik. Om jag inte bara känner för att göra just det . Tjuvlyssna på andras oftast ganska underhållande konversationer. Andra har inte lagt av med det. Som mannen på bilden nedan.Han ensam-fikade minsann. Och ibland prasslade han med lite papper och la till och med ner nåt i ett kuvert, tog upp det igen, fyllde i nån blankett och la ner den i kuvertet igen. Men det var ca 1 minnut och 45 sekunder av hela tiden vi satt där. Resten av tiden ägnade han sig åt att ganska odiskret lyssna på vår konversation. Och höja på ögonbrynen, hånle lite ibland och i allmänhet vara ganska ettrig som lyssnare betraktat. Så därför hänger jag ut honom på bild här. Så ni vet. Om ni ser någon som ser ut som honom komma och sätta sig med en hög papper vid bordet bredvid så se till att prata om underhållande saker. Som att flytta till Jamaica och börja odla maja och öppna en rom-bar. Det uppskattar han.

note to self (och andra alkemister)

Man kan inte göra guld genom att lufta sitt urin ett par dagar innan man kokar det till en tjock pasta och hettar upp det och låter ångorna kondensera i vatten. Däremot får man tuff självlysande fosfor.

Tjoho vad jag är duktig

Ibland förvånar jag mig själv. Som när jag faktiskt blir sugen på något och lagar det. Från början till slut. Och allra mest imponerad blir jag när man faktiskt har alla råvaror hemma...Bara sådär...

Nu ska jag äta.