Fick ett kedjebrev en dag. Inte per e-post, utan med riktig post. Det var mitt första sen sent 80-tal, möjligtvis tidigt 90-tal. Det hela gick ut på att man ska skicka en pocketbok till personen överst på listan av två namn och sen skicka vidare brevet till sex personer. Om nu dessa personer skickar vidare och skickar böcker i sin tur så bör det hela sluta med att man får 36 pocketböcker av folk man kanske inte känner. Böcker som dom redan har läst och vill ge vidare. Min spontana reaktion på kedjebrev är ju nej tack. Men av någon anledning gick jag ändå med på det. Kanske för att det kom på riktig post, kanske beroende på avsändaren eller kanske bara för att jag är väldigt nyfiken på om det verkligen funkar - om nån mer gör som jag så jag i alla fall kan få en bok som nån annan valt ut, läst och vill ge bort. För det vore så väldigt intressant att se vad för böcker de personer som känner de jag skickade vidare brevet till vill att någon de kanske inte känner ska läsa.
Hade inte så svårt att välja bok att skicka. Blev den här. För att jag tror att den inte är en sån bok alla har hört talas om eller har i bokhyllan, men det är en fantastisk bok om musik och människor. Och krig. Och vem vill inte läsa om sånt?
No comments:
Post a Comment