permobilvåld

Bästa rubriken i aftonbladet idag: "70-åring löpte amok i permobil" och artikeln innehåller formuleringar som "vansinnesfärd", "siktade in sig på" (väktaren) och "gasade" och "försökte köra över". Det hela slutade med att hon blev anmäld för våld mot tjänsteman. Åh vad jag hade velat vara ett ögonvittne till det hela. Jag hade lätt vittnat till tantens fördel.

cykeleffekt

När jag skulle cykla hem idag stod det bara två cyklar kvar i cykelstället som tidigare var överfullt. Den ena var min och den andra inte. Jag kan bara inte förstå varför det alltid ser ut så här när jag ska cykla hem - den enda andra cykeln som är kvar står upptryckt mot min. Är det verkligen bara slump eller är jag utsatt på nåt sätt? De lyckas ju alltid stå så nära att jag måste flytta på den andra cykeln för att kunna låsa upp min. Och oavsett var jag ställer den så ser det i 9 fall av 10 ut så här när jag ska cykla hem...

LaTex my ass

Har fantastiskt kul på jobbet. Verkligen. Loves it.

skog

Vi åkte genom hela Småland idag. Upp från Halland. Genom skogen. Funderade en del på den där skogen och känslan den ger. När jag var liten tyckte jag inte så mycket alls om skogen, bara att det var en självklar del av tillvaron. Man lekte där, gjorde utflykter dit, blev rädd för Mulle, fick lära sig skilja på farlig svamp och bra svamp, trampade på röksvamp, hittade fingersvamp, såg döda ormar, levande ormar, grävlingshål, stenbumblingar som man inte riktigt kunde begripa hur de hamnat där de hamnat... Det fanns oändligt mycket att göra och se och upptäcka i skogen. Sen flyttade jag från skogen. Och sen dess har mitt förhållande till skogen förändrats ganska mycket. Det upptäckte jag igår. När vi åkte längs med den relativt smala vägen kändes det som skogen skulle svälja oss. När jag tittade framåt och uppåt såg jag bara träd och en strimma blå himmel däremellan. När jag tittade ut genom sidofönstret såg jag bara smala ljusstrimmor nere på marken. Skog är mörkt. Oavsett om det är mitt på dagen eller mitt i natten så blir det ju aldrig riktigt ljust där inne. I alla fall inte i barrskog. Jag kan inte minnas att jag någonsin var rädd i, eller för skogen när jag var yngre. Jag kände inget obehag. Bara lugn och stillhet. Till och med frihet. Som Ronja och Birk. Idag när skogen tornade sig upp på båda sidor om bilen fick jag närmast en klaustrofobisk känsla. Raka motsatsen till hur jag minns skogen jag träffade Mulle i för första gången. Vet inte hur mycket Twin Peaks spelar in i min skogsrelation men helt betydelselös har nog inte David Lynch varit i min psykologiska utveckling...

Arbetsmoral

För några år sen var jag i Japan. Eller inte Japan så mycket som Tokyo. Där fanns det jobb. Många jobb. Överallt. Fler jobb och arbetsuppgifter än jag någonsin tidigare hade föreställt mig. Från att jag klev av planet på Narita International Airport till det att jag klev ur hissen på 22a våningen på hotellet jag skulle bo fanns det arbetsuppgifter runt omkring mig som någon löste. Jag menar inte att de arbetsuppgifterna hade så mycket med min närvaro att göra (även om en del faktiskt hade det) utan bara att det fanns arbete som någon utförde längs med hela vägen. Och det är väl sånt som håller igång en ekonomi som Japan. Arbete. Av många människor som håller sig ur vägen för varandra. Och ibland tänker jag att jag önskar att jag var en av de där människorna som har en så tydlig roll i ett så tydligt sammanhang.

madonna kissar på mitt läsminne

Har ett återkommande minne. I princip varje gång jag ställer mig i duschen minns jag hela det inledande stycket i en artikel om Madonna som jag läste i nån tidning nån gång i högstadieåldern. "Kissar du i duschen? Det gör jag. Det är bra för fötterna. Kiss är sterilt, det är bra mot liktornar." Det, hävdar journalisten (antagligen i Frida eller OKEJ), är det första Madonna säger till honom när de möts. Sedan fortsätter Madonna med att säga "ja alltså inte stora morgonkissen då, men du vet..." Sen journalistens klämkäcka och världsvana förklaring: "Ja det är sån hon är, världsstjärnan Madonna". Minns inte mycket mer av den artikeln, men jag minns det där. Oerhört tydligt, nästan varje gång jag vrider på duschkranen. Märkligt. En apdålig artikel med en högst tvivelaktig sanningshalt är det tydligaste minnet jag har av allt det jag läste under hela min tonårstid. En jävla Frida/Okej-artikel om en "chockerande frispråkig" Madonna. Det och fragment av några passager ur Nikolaj Gogols Döda själar.

forum för levande historia ger kunskap en ny mening...

Om man inte kan svara på om judar utrotades med hög effektivitet eller bara långsamt plågades ihjäl i Dachau så har man dåliga kunskaper om förintelsen. Bara så alla vet. Och dessutom är man nog lite antisemit också. Och bör inte arbeta som lärare. Och kan man inte svara rätt på exakt hur stor andel av de judiska barnen i Europa som dog under 2a världskriget så ska man nog inte ens tänka på att närma sig en skolsal med intentionen att lära ut något om kriget. Sen spelar det inte så stor roll om du kan redogöra för varenda antisemitisk lag som klubbades igenom innan 1939, eller om du vet hur Sverige tog emot judiska flyktingar innan vita bussarna kom i slutet av kriget. Eller om du kan redogöra för hur Hitler kunde bli utropad till rikskansler i en demokrati och vad det var som gjorde hela hans partipolitik möjlig och hur det relaterar till dagens samhälle. För det kan man ju inte mäta i en enkät. Det är också svårt att mäta hur det känns för både överlevare och nya generationer av människor i Europa att i lokaler för utbildning och kultur mötas av golv med mönster designade en tid då världen såg annorlunda ut.

Om golven finns kvar kanske annat gör det också?

att bara tala i presens om dåtid

Det är ju ganska mycket sport på TV nuförtiden. Även utan OS tycker jag att sport får lite väl stor del av bästa sädningstid på den statliga televisionen. En sak jag noterat under de senaste veckorna är dock att i princip alla svenska idrottsmän och kvinnor måste ha gått i samma språkskola för att förbereda sig på att svara på dumma frågor som "hur känns det" och "vad tänkte du" osv. Oavsett vilken fråga de får så tenderar de alltid att svara i presens. För mig låter det jättekonstigt att prata om sig själv och sina upplevelser i efterhand fast formulera det som att det pågår just nu. "Jag springer framåt innan jag springer bakåt, jag slår in bollen innan jag lägger mig ner, jag glider över häcken och sen sätter jag ner foten, jag känner att benet viker sig..." Men när det gäller sport är det tydligen så man ska prata. Tror jag ska börja mer med det också. "Hur var det på festen igår? - Jo vi äter middag, sedan tar vi en taxi ner till stan och där träffar vi Anna och Johan och de följer med oss in och dricker en öl och gissa om jag är full! Och hej vad vi dansar! Vad gör du igårkväll då?"

Inte fysiskt skadad

Idag skriver lokaltidningen om en våldtäkt igår. Hon som blev våldtagen är en "17-årig kvinna". Bara det. Hur ofta annars refererar man till 17-åringar som "kvinnor"? Men sen kommer ändå höjdpunkten. Inte helt ovanligt för den här typen av händelser säger vakthavande befäl hos polisen att kvinnan "inte är fysiskt skadad". Inte fysiskt skadad? Hon blev våldtagen men "inte fysiskt skadad". Undrar om herr vakthavande befäl kan föreställa sig hur det känns att bli fasthållen och få något uppkört i kroppen som man inte vill ha uppkört i kroppen. När han har fått det och inte tycker att han har blivit fysiskt skadad så kan jag ställa mig där och uttala mig om att han inte blivit fysiskt skadad. Lovar.

Uppdatering: En halvtimme senare har de ändrat till 17-årig flicka istället för kvinna i texten...kanske fler än jag som reagerat.

en besvikelse

Bottenplanet i huset vi bor i består, inte helt överraskande för ett hus i innerstan, av affärslokaler. En av dem, den på hörnet har stått tom ganska länge sen en design/reklambyrå och efterföljande friluftsbutik (tror jag det var) lagt ner. Dock har det pågått någon form av renoveringar eller ombyggnationer där nere under hela det senaste året. Länge trodde jag att möjligen skulle den lilla restaurangen ta över lokalen och bygga ut, men under sommaren blev det klart att så inte var fallet. Jag hade hoppats på något jag skulle kunna tänkas vara intresserad av skulle öppna där. Jag menar en skivbutik eller ett antikvariat eller eller kanske till och med en hälsokostbutik hade jag blivit lite glad av. Faktiskt hade det inte gjort något om det var en massör som öppnade upp mottagning där. Hade inte ens tyckt illa om en frisör (även om det kanske inte är vad som saknas i den här stan). Men vad får vi? 

TADA!

Jajjemän! En nagelsalong! Halleluja!

kompiseffekten och håkan

Det är nånting med klädbeteende. Egentligen är det ju inte så konstigt att man klär sig som sina vänner, men ibland undrar man ju vad som kom först - kläderna eller vännerna? Eller så är modet bara så likriktat att man inte kan undvika att gå i likadana outfits. En intressant företeelse är det i alla fall. Dock har jag främst sett fenomenet i Sverige när jag tänker efter...Och mest typiskt kanske på just sommarkonserter/stadsfestivaler. Och en sån var vi på igårkväll. Håkan Hellström. Jag vet ju att folk över lag har en tendens att antingen hata eller älska den popkillen. Men jag känner mig faktiskt helt neutral. Jag förstår verkligen att folk gillar det, men jag förstår likaväl att andra hatar det. Och egentligen kanske jag borde vara mer positiv till hans musik än jag är med tanke på att jag verkligen gillade Broder Daniel en gång i tiden (kanske fortfarande men jag har inte lyssnat på dem på ett par år så jag vet inte säkert). Känns lite märkligt att vara på en konsert där folk skriker och hoppar och tjoar att "det är mig han sjunger om!" samtidigt som man själv är helt likgiltig...

varför har du en död räv runt halsen?

Jag funderade ett tag på om jag skulle ställa den frågan till henne. För varför har man en död räv runt halsen på en färja mellan Kapellskär och Mariehamn en varm sommardag? Men innan jag fick ur mig frågan kom en kvinna med stockholmsk accent förbi för att röka och hon gick fram till tjejen och klappade på pälsen och sa:

-Åh vad fin...men... det är ju en räv!
-Tack, svarade tjejen med tunn röst
-Men såna ska man inte ha numera vet du väl?
-Vadådå?
-Du värnar väl om djuren?
-Jag är vegetarian.
Kvinnan rynkar pannan och ser lite förvånad ut.
-Är du? Det är väl dubbelmoral?
-Men jag är människa.
Kvinnan ser mer förbluffad ut.
-Ja det är djuren med, de är mer än människor!
Kvinnan tycktes vara lite arg när hon gick därifrån.

paus med FRA

Läste en blogg och blev så imponerad av FRAs arbete att jag blev tvungen att skriva det här. De spanar på inte mindre än 2 livets ordare bland hundra andra till synes slumpvis utvalda personer. Yttre hot minsann... Ända från Råneå, Örebro och Hofors. I'm impressed.

hemma igen

En vecka i solen. Ingen kultur, ingen hets runt för att se något förutom poolen och stranden. Jag har på första gången sen jag kan minnas varit i princip helt inaktiv en hel vecka utomlands. Tog inte med dator och kollade inte mail och svarade inte i telefon på en hel vecka.Tog inte ens med någon riktig kamera. Kändes lite som ett svek mot ett sånt kulturhistoriskt viktigt ställe som Kreta, men jag försökte rättfärdiga det hela med att det var över 40 grader varmt hela veckan och ingen kan väl på allvar mena att man då ska ge sig upp i dammet ovanför kustlinjen där det är ännu hetare i solen för att titta på gamla ruiner eller dammig, torr natur? Får bli när jag kommer tillbaka nästa gång. Nån gång när jag åker dit i april istället för mitt i sommaren.Men att vara hemma igen och ha semester på hemmaplan innebär som alltid feber. Har känt den komma idag (har bara legat i soffan och kollat på entourage...) och väntar mig härligt dåligt mående i helgen. För det är min tradition. Varje gång jag är ledig och inaktiv. Som på nyår då jag låg hemma med 40 graders feber. Men när jag tog ett par veckors semester och var aktiv och åkte till Nepal blev jag inte sjuk. Inte heller under julhelgen så man ska hinna göra så mycket. Borde lära mig. Ledighet och inaktivitet medför sjukdom. Arbete och aktivitet gör det inte.

pyramiden på svalbard

Åkte båt idag mest hela dan, och två timmar spenderades i den ryska gruvbyn Pyramiden och finns det nåt man kan säga om ryssarna så är det ju att de sannerligen vet hur man förskönar ett landskap...

Men hur som helst var det en fantastiskt båttur och upplevelse som jag nog återkommer till. En annan upplevelse jag hade alldeles nyss var att när jag kom tillbaka till mitt hotellrum vid tolv ungefär (givetvis i strålande solsken) så smällde det plötsligt. Ett gevärsskott alltså. Någon minut senare hördes ett utrop av typen "tjoho-jag-lever". Blir något nyfiken. För de enda gångerna man bör avfyra vapen här är ju när en isbjörn är inom 100 meters håll. Annars inte. 

I Pyramiden sa de att de hade en isbjörnshona med två ungar där senast för två veckor sen. Men nu är det ingen is kvar längre eftersom det är högsommar, så då försvinenr isbjörnarna också. De hänger ju efter födan, dvs sälarna, och inte människorna. Finns mycket att säga om isbjörnar här. De är ju högst upp på näringskedjan och de utnumrerar människorna med ungefär 1000 individer (ca 2000 människor och 3000 isbjörnar). Men grejen är att man vet om det här - man lever på isbjörnens villkor påstår man. Och i Longyearbyen är det inte så vanligt med isbjörnar. En guide hade jobbat i fem år här i trakterna utan att se en enda isbjörn. En annan guide blev iofs uppäten av en isbjörn på andra sidan fjorden. Men det säger man är för att han gjorde fel, och hade fel vapen. Så lite får man skylla sig själv. Och det kan de ju ha rätt i. Men jag har ännu inte sett den där varningskylten man borde se. Förutom i souvenirbutikerna då...

lån av sladd ger bilder

Nu gör jag det igen - sitter uppe och tror att klockan är 2 på dagen när den är 2 på natten. Lätt hänt. Men jag har lyckats låna en sladd så nu har jag äntligen fått över lite bilder till datorn. Och så kan jag visa ungefär hur det såg ut när jag kom till Longyearbyen mitt i natten...

Snygg vy under inflygningen.

Nåt som är poppis här är uppstoppade isbjörnar. Det märkte man ganska direkt...

Lite ovant med solsken när man kommer fram till en flygplats kl 23:45.

Utsikt från hotellrummet kl 00:30. 

Har även fått en badrock och tofflor. Tror att det beror på att det står "superior room" på dörren.

Och sen sov jag. Och det ska jag göra nu med. Båttur imorgon. Ska tydligen fortsätta blåsa lite så jag ser fram emot lite sjösjuka....

inga bilder än...

...så istället för att skriva om min första dag på svalbard så kan jag tipsa om en fantastisk artikel i the daily telegraph. En holländsk kvinna som tror på mayakalendern och att eftersom den upphör år 2012 innebär det jordens undergång. För hennes del har hon skyddat sig genom att köpa flottar (hon bor ju i Holland som ligger under havsnivån) inför den kommande översvämningen. Men det absolut bästa är det här citatet:

"They keep letting people in. And then we have to build more houses, which makes the Netherlands even heavier. The country will sink even lower, which will make the flooding worse," she said.

Japp. Så är det. Holland blir så tungt av alla invandrare att det kommer sjunka ännu mer. Precis så funkar det. Nu ska jag äta middag. 

midnattssol

Det är mitt i natten och solen beter sig som att det är mitt på dan. Man blir lite upponer. Som att åka till andra sidan jorden och komma fram i fel tidszon. Fast här är tiden rätt, det är bara ljuset och solen som är fel. Men jag ska nog kunna sova ändå. 

Glömde sladden till kameran hemma så det blir inga bilder på ett tag. Och det är dumt - för känslan och glädjen över att vara här går inte riktigt att beskriva med ord. Men jag kommer nog ner på jorden igen när jag fått sova och sen sitter där och ska konferera istället för att vara ute och spana efter isbjörnar i vildmarken...

mer cloud spotting

För övrigt var himlen väldigt fin igårkväll.

packar för vinter

Svalbard är ju ett hett ställe att åka till har jag märkt i media. DN har nån följetong från en båt och kungabarnen var där förra veckan. Om jag hade vetat det hade jag kanske tänkt annorlunda när jag fick frågan om jag ville åka dit. Eller nä. Har velat åka dit så länge nu att jag ju så klart måste ta chansen att göra det. Men det känns ju inte helbra att förpesta atmosfären med ännu mer utsläpp för att åka till just ett av de ställen där påverkan syns och märks allra mest. Men jag är ganska egoistisk sådär. Vill åka dit och uppleva. Sen kan jag åka hem igen och fortsätta cykla och äta vegetariskt och köpa rättvisemärkt och köpa utsläppsrätter eller nåt. Så som man gör i den rika världen.