ett av de obehagligaste ansiktena jag vet

det är nåt som bara inte stämmer.

deletekanppen jag saknar

Att jobba på en MacBook är fantastiskt. Kan jag inte bestrida. Men en sak fattar jag inte. Varför ingen “forward delete” knapp? Det underlättar ju hej vilt när man skriver. Jo jag vet att man får det när man trycker fn backspace (i alla fall på min macbook). Men ändå. En liten knapp. Fast det är klart. Prioriteringar. Mitt tangentbord är ju jävligt snyggt. En knapp till hade kanske sabbat det. och jag vänjer mig nog. 

...men hur fan gör man en sidbrytning?

(och om blogger hade velat hade jag även kunnat lägga upp en bild på mitt fina tangentbord oxå. men blogger vill inte. så nu går jag ut i solen igen.)

reserverat för en som hellre dricker kaffet inomhus

Idag är det fint väder ute. Riktigt fint väder med sol och ingen blåst. För att vara den hr staden är det ju nästan sensation att det kan vara både sol OCH inte stormvindar på samma gång. I vanliga fall är det antingen trist, kallt, grått eller regning och inte blåsigt. Eller sol och jävligt blåsigt. men idag var det alltså sol och inte blåsigt. bara det förtjänar ju ett helt eget blogginlägg. Men det var mer till det här inlägget än vädret. Det var så att när vi hade köpt lunch gick vi och letade efter ett lämpligt bord att sitta vid. Vi hittade ett gäng lediga bord. Vi satte oss vid första bästa. Vi noterade en liten markering på bordet. En sån där liten tejpremsa utskriven av en sån där fiffig sak som gör att man kan skriva ut små remsor med text på. För att märka upp saker. För att antingen berätta vad saken är för nåt, men kanske allra vanligast - vem den tillhör. På denna lilla textremsa stod det “bordet är reserverat för elektroniska komponeneter”. Fint tyckte vi. Vi sätter oss här ändå så får väl de elektroniska komponenterna säga till när de behöver det.

Jag har en slags bild av folk som använder såna där apparater vars enda funktion är att skriva ut små tejpremsor som det står saker som “detta bord tillhör adam” på. Jag har en bild av att personer som gillar att markera att saker tillhör dem är ganska anala på ett obra sätt. Och kanske till och med med anlag för att bli lite bittra. Och ganska ofta är det småsura kärringar (oavsett kön) som gillar att vara nedlåtande åt andra när dom gör fel. Och oj så rätt jag hade i det här fallet. Efter att ha suttit där och haft en trevlig lunch i ungefär 15 minuter så kom det ut en kvinna, lets call her kärring. Hon hade den typiska administratör-inom-statliga-myndigheter-uniformen på sig - ganska illasittande ljusa byxor med tillhörande pastellfärgad t-shirt instoppad och inspärrad med hjälp av ett smalt skärp. Lite “käckt ungdomlig klädsel” fast ändå inte riktigt. Och sur var hon. Aggressiv rent av. Det märktes att hon hade laddat lite inför denna konfrontation med oss regelbrytare där ute. Istället för att till exempel säga “Ursäkta men det här bordet är reserverat för vår avdelning, skulle ni kunna flytta på er?” fräste hon snabbt och hetsigt “Kan ni inte läsa - det här bordet är vårt bord!”. Jag svarade att visst kan vi läsa och vi såg att det stod så på bordet men eftersom ingen satt här tänkte vi att vi kunde sitta här tills “elektroniska komponenter” kommer hit och ber oss flytta. “Men vi har faktiskt betalat för det här bordet och vi använder det varje lunch och efter lunch..:” härjade hon vidare. Tror jag då sa något om att jo vår avdelning har sina bord därborta (dock utan reserverat-lappar) men nu gick vi hit för det var närmast men om du vill så flyttar vi givetvis på oss. “Nej gör inte det för all del, vi kan sitta inne och dricka vårt kaffe” snäser hon och vänder ryggen till. Vi suckar och tar våra saker och flyttar oss till nästa bord, som inte är “reserverat för elektroniska komponenter” och som står ett par meter bort. Men då har hon redan demonstrativt marscherat in med sin kaffekopp och stängt dörren. Fem minuter senare kommer ett gäng killar ut och sätter sig vid bordet, tätt efterföljda av bittermaran som blänger på oss. Jag misstänker att hon berättade hela den fruktansvärda bordsstöldshistorien för sina yngre medarbetare för när vi gick förbi dem fem minuter senare så tittade alla på oss jättenoga, en del smålog lite. Jag kunde på nåt sätt höra hennes version av historien om de oförskämda tjejerna där ute, och hur de elektroniska komponenterna i hennes sällskap nog oftare var oss än henne i liknande situationer. Hur som helst är det ju alltid kul att bli påmind om hur barnsliga en del människor kan vara högt upp i åren. Och hur otroligt fånigt det blir att leka bitter martyr - “nej sitt ni kvar så sitter vi inomhus och dricker vårt kaffe!”

en sak som gör mig glad

Trent är inte så dum han. Istället för att som Radiohead och andra låta folk bestämma själva hur mycket de vill betala för senaste skivan så utsätter inte han sig för att bli besviken på sina fans. Istället ger han bort sin musik redan från början. Därför är jag mer än villig att betala extra för att gå på en till NIN konsert. Om det nu skulle bli så att de måste börja försörja sig på det sättet enbart...

kollar på Seattle på tv...

Såg just på Grey's Anatomy. Och i slutet var det fina bilder av Seattle by night. Och då kom jag att tänka på att jag faktiskt ska dit i juni. Seattle. Känns rätt bra. Även om det är en kort resa, och egentligen bara en helg i Seattle. Veckan ska jag ju vara på konferens i Bellevue. Inte riktigt Seattle, men ganska så nära. Men hela harvandet för att boka hotell där var ju inte vad jag hade tänkt mig. Ska det vara så svårt att hitta vettiga hotell till vettiga priser? Och det där med att stanna över helgen - att flyga hem på söndag istället för fredag var 3000kr billigare. Business-restider alltså. När jag fortfarande pluggade hade jag så svårt att begripa det där - att resor och hotell skulle vara lågpris på helgen. Det är ju då folk kan resa tänkte jag. Utan att fatta att de som verkligen reser runt om i världen är dom som reser på arbetstid.

Och jo just det - bilden är snodd/lånad. Uppenbarligen av Tim Knight. Han hade en del fina Seattlebilder.

McAir McHappiness

en sak gjorde mig glad idag i alla fall. Fick ett mail från en av teknikinköpsgubbarna på jobbet. han undrade om jag ville ha svenskt eller engelskt os på "min" macbook air.

och så vaknade jag...

tyckte jag mådde bra idag. Sen blev jag med feber igen. Vad fan ska det vara bra för?! Är så satans jävla less nu att det inte ens finns ord för det. Så därför måste jag skriva det här. Så alla få som läser vet.

saker nån borde säga

-Vi la in nytt golv i vardagsrummet i förra veckan.
- Jasså säger du det?
- Nej det gör jag inte. Du måste ha hört fel.

albert och lsd

Att bli 102 år gammal är ju rätt imponerande. Särskilt om man ägnat några decennier åt att uppfinna LSD.Själv är jag sjukt trött. Och trött på att vara sjuk.

jobba sent

Ibland tycker jag att jag har världens bästa jobb. Och jag får hålla på med väldigt grymma saker. Som ikväll.Men andra gånger tycker jag att det suger. Som igår kväll. Jävligt labilt.

trevligt eller obehagligt

Bodde på hotell inatt. Och i rummet på skrivbordet stod en lapp.
Tanken är kanske att man ska känna sig välkommen. Som den konspirationsteoretiker jag är ibland tvivlar jag dock på att det är det egentliga syftet. Det känns som en kontrollmekanism. Ett sätt att kontrollera sin personal. För här är det personligt. Det är inte bara en städare som varit här. Eller en sanitetstekniker. I vårt rum var det Aziz. Hotellet bär inte ansvar för hur vårt rum ser ut när vi anländer. Det är Aziz som är ansvarig. Och ska vi klaga på något så är det inte på hotellet, utan på Aziz.
Vi fick en trevlig vistelse och Aziz hade gjort ett bra jobb. Men det sa jag aldrig till någon.

simpsons himmel

Det var nånting med himlen idag som fick mig att höra simpsonsjingeln ur tomma intet.

en fredag som denna

Har vissa problem att hitta fokus på det jag ska göra. Får kraftsamla i timmar innan jag får något gjort. Jag sover för lite, för tungt och väckarklockan lyckas inte komma igenom mina kompakta drömmar förrän det är långt mycket senare än vad jag hade tänkt då jag gick och la mig alldeles för sent kvällen innan. Hur länge ska man hålla på så? När kommer man ifatt igen?

sanitation

Bor man på hotell i Venedig är risken ganska stor att man har en utsikt som denna:
Det jag funderade på när jag tittade ut genom fönstret på huset på motsatta sida om gränden var en historiebok från högstadiet. Om hur sanitation fungerade eller inte fungerade i Europa för några hundra år sedan. Då man hade glömt bort hur man gjorde i romarriket och under antiken. Då man hade språng ut över vägen med hål så man kunde göra sina behov rakt ner på gatan utanför. Undrar om det där burspråket också hade den funktionen för länge sen...

oväntad upplevelse...

Var i Pisa idag och kollade in tornet. Det var skoj men det kan jag återkomma till för det mest spännande under dagen var ändå när vi åt middag. Vi gick till en fin fiskrestaurang och beställde in "tuscan style sea bass". Väldigt gott, men också väldigt många ben.Ett av benen valde att gömma sig så jag åt det. Och fick inte ner det genom halsen. Och inte upp det igen heller. Så det slutade med att jag för första gången i mitt liv (som jag minns) fick åka ambulans. Ambulanskillarna kunde mindre engelska än jag italienska men de fick ändå fram att de inte kunde göra nåt, jag var tvungen att åka till sjukhuset. Skulle bara ta fem minuter dit. Så vi åkte dit. Med blåljus och allt. Kändes lite överdrivet. Och det tog inte bara fem minuter.Men i alla fall. Till slut kom vi fram och jag fick träffa en läkare som tittade ner i halsen på mig med en lampa och sa nåt på italienska och hummade och slet fram en stor pincett och drog fram ett ganska stort ben ur min hals. Det var en stor befrielse. Fast det gör fortfarande lite ont...

moto-man

Idag höll jag min presentation, men bara en 30 sekunders i den enormt breda salen för 2000 personer. Sen 30 minuter till i den mindre lokalen...30 sekunder är inte lång tid. Och att få sagt det man ska ha sagt på 30 sekunder är betydligt mer nervklämmande än att hålla en 20 minuters presentation. På 30 sekunder kan allt gå fel. Och det finns ingen tid att reparera. Men det gick ok. Och sen har allt varit fint. Till och med min egen riktiga presentation. Men höjdpunkten var nog ändå bilderna på den rökande 30-tals roboten/the moto-man Electro.
Och givetvis hans hund Sparko.

hotell Azzi och min kvällscappucino

Okej, jag har ju inte sovit en enda natt här och låset på dörren in till rummet är ju ett skämt - till och med jag skulle kunna trycka upp den om jag ville. Men ändå - jag gillar det här stället. Finns inte nån internetuppkoppling på rummet men nere i lobbyn/baren finns det. Så jag gick ner hit vid åttatiden och det var helt öde. Men jag frågade om man kunde få kaffe. Och givetvis fick jag det - men det skulle ta tid. Det gjorde det. Espressobryggaren var nämligen avstängd för dagen och det tar tid att få upp trycket i de där apparaterna. Men de satte alltså igång den bara för min skull och en kvart senare fick jag min cappucino medan de (som jobbar här/äger stället/hänger här) åt pizza de hämtat i en kartong från pizzerian runt hörnet. "It's very normal here in Italy" sa han. "Jo" sa jag. "It's very normal in Sweden too".

picky hotel stayer

Var inte nöjd alls med tågen utanför fönstret. Eller frukostbuffen med stökig skolklass överallt. Eller den otrevliga personalen. Så jag drog. Checkade ut imorse och hittade ett litet gulligt hotell utan skolklasser och utan kaffemaskin till frukosten. Modernt, stort och designigt har inget mot lugnt, italienskt och mysigt. Och riktig espresso. Och trevlig personal. Nu är jag på konferensstället. Fortet. Stort och... ja stort. Snygg trappa i mitten. Hittade rummet jag ska prata i imorgon eftermiddag. Det var mörkt. Och stort. Men inte vansinnigt stort. Blir nog bra. Om jag bara blir klar med presentationen till dess. Men det tar jag senare. Nu ska jag ut och leta rätt på sevärdheterna.

Firenze en kväll som denna

Har rest klart för idag nu. Framme på hotellet som ligger lite för nära stationen. Och trots att det ska vara "designigt" och nytt och modernt suger internetuppkopplingen och det väldesignade badrummet ser mest bara bra ut på ytan. Är lätt besviken. Och inte är det särskilt billigt heller. Men nu ska jag inte gnälla på det. Jag är ju i Florens. Och imorgon får jag se det i solsken. Hoppas jag.

skumt med resande

Det känns om att resa är det enda intressanta jag gör. Som att inget annat är värt att skriva om. Så jag har inte skrivit. Men nu ska jag till Florens idag så därför skriver jag igen. Märkligt.