Tanken är kanske att man ska känna sig välkommen. Som den konspirationsteoretiker jag är ibland tvivlar jag dock på att det är det egentliga syftet. Det känns som en kontrollmekanism. Ett sätt att kontrollera sin personal. För här är det personligt. Det är inte bara en städare som varit här. Eller en sanitetstekniker. I vårt rum var det Aziz. Hotellet bär inte ansvar för hur vårt rum ser ut när vi anländer. Det är Aziz som är ansvarig. Och ska vi klaga på något så är det inte på hotellet, utan på Aziz.
Okej, jag har ju inte sovit en enda natt här och låset på dörren in till rummet är ju ett skämt - till och med jag skulle kunna trycka upp den om jag ville. Men ändå - jag gillar det här stället. Finns inte nån internetuppkoppling på rummet men nere i lobbyn/baren finns det. Så jag gick ner hit vid åttatiden och det var helt öde. Men jag frågade om man kunde få kaffe. Och givetvis fick jag det - men det skulle ta tid. Det gjorde det. Espressobryggaren var nämligen avstängd för dagen och det tar tid att få upp trycket i de där apparaterna. Men de satte alltså igång den bara för min skull och en kvart senare fick jag min cappucino medan de (som jobbar här/äger stället/hänger här) åt pizza de hämtat i en kartong från pizzerian runt hörnet. "It's very normal here in Italy" sa han. "Jo" sa jag. "It's very normal in Sweden too".
