För ett par år sedan läste jag "Låt den rätte komma in". Jag hade inte hört så mycket om den innan och jag hade väl inga direkta förväntningar på den, men tyckte det var en väldigt bra bok. Det var ju inte precis någon splatter eller skräckbok utan snarare en ganska fint berättad historia om två barn och parallellt med det en historia om ett gäng vuxna som inte gjorde så mycket annat än drack öl, rökte och pratade. Jag minns att jag läste på någon blogg att den var en kass och populistisk bok - ingen riktig skräck eller vampyrberättelse. Jag höll inte riktigt med, eller rättare sagt så minns jag att jag tänkte att den var väl aldrig menad som "riktig" vampyr eller skräckbok. Sen blev den ju film. Och jag hörde många säga att "boken var ju mycket bättre än filmen" (som alltid) och att det saknades så mycket i filmen som fanns i boken. Och det är väl klart det gör det. En bok är inte en film och en film är inte en bok. Det är två skilda medier och skulle man få med alla scener, precis som de är berättade i boken så skulle det bli en väldigt lång film, säkerligen ganska outhärdlig också. Ungefär som att lyssna på en bok istället för att läsa den. Det tar väldigt mycket längre tid och är en helt annan upplevelse än att läsa den. Hur som helst gick vi alltså och såg filmen "Låt den rätte komma in" häromdan och jag måste nog vara lite motvals och säga att filmen är bättre än boken. Om man nu kunde jämföra dem. Det man kan jämföra är historierna som berättas och i filmen är det ganska tydligt Oscars historia. Och delvis Elis. Men mest Oscars. I boken kommer jag inte ihåg det på samma sätt alls. Och jag gillade den här historien. Och jag gillade valet av scener. Och sättet de var fångade. Och bildspråket. Så jag är mycket nöjd med filmen. Men det är ingen skräckfilm. Inte för mig i alla fall.
1 comment:
Jag håller med dig helt.
Post a Comment