färgstyrd

Igår fick jag en kommentar om min färgkodade klädsel. Att jag alltid koordinerar färger. Inte en förolämpning utan snarare med nån slags förundran. Kanske till med menat som komplimang. Det och att jag verkar ha mycket att välja på. I klädväg alltså. Och jo det har jag ju. Men det är inte så att jag beslutar mig för att gå ut och färgkoordinera mina inköp och letar upp en gul kofta, gula strumpbyxor och gula örhängen. Det bara blir ju så. Strumporna har jag haft i ett eller två år. Koftan köpte jag ganska nyss och örhängena fick jag i present nån gång i våras. Sen fungerar jag så att jag färgkoordinerar när jag väljer kläder på morgonen. Ganska mycket. Förr målade jag även naglarna i matchande färg. Och ibland får jag kommentarer om det. Man skulle ju kunna tro att jag gör det för andras skull, att jag vill ha kommentarer och komplimanger eller annat. Men det är faktiskt inte så. Jag har upptäckt efter hand att jag verkligen inte vill ha kommentarer om det. Blir lite obehaglig till mods av att folk lägger märke till det. För egentligen så är det ju lite tvångsmässighet i hela proceduren. Jag vet att ingen skulle bry sig om jag hade olika färger eller inte. Och det spelar ingen roll. Jag klär mig inte för andras skull utan för min egen. Men jag bryr mig om kläderna och deras färger. Jag har behov av att de ska stämma. Enligt min definition och min uppfattning. Jag är medveten om att det är lite lätt OCD-beteende över det. Men alla har väl något att fixera vid. Jag färgkoordinerar. Och när jag inte gör det är det lite, lite jobbigt. Men då slipper jag kommentarer.