jobba sent

Ibland tycker jag att jag har världens bästa jobb. Och jag får hålla på med väldigt grymma saker. Som ikväll.Men andra gånger tycker jag att det suger. Som igår kväll. Jävligt labilt.

trevligt eller obehagligt

Bodde på hotell inatt. Och i rummet på skrivbordet stod en lapp.
Tanken är kanske att man ska känna sig välkommen. Som den konspirationsteoretiker jag är ibland tvivlar jag dock på att det är det egentliga syftet. Det känns som en kontrollmekanism. Ett sätt att kontrollera sin personal. För här är det personligt. Det är inte bara en städare som varit här. Eller en sanitetstekniker. I vårt rum var det Aziz. Hotellet bär inte ansvar för hur vårt rum ser ut när vi anländer. Det är Aziz som är ansvarig. Och ska vi klaga på något så är det inte på hotellet, utan på Aziz.
Vi fick en trevlig vistelse och Aziz hade gjort ett bra jobb. Men det sa jag aldrig till någon.

simpsons himmel

Det var nånting med himlen idag som fick mig att höra simpsonsjingeln ur tomma intet.

en fredag som denna

Har vissa problem att hitta fokus på det jag ska göra. Får kraftsamla i timmar innan jag får något gjort. Jag sover för lite, för tungt och väckarklockan lyckas inte komma igenom mina kompakta drömmar förrän det är långt mycket senare än vad jag hade tänkt då jag gick och la mig alldeles för sent kvällen innan. Hur länge ska man hålla på så? När kommer man ifatt igen?

sanitation

Bor man på hotell i Venedig är risken ganska stor att man har en utsikt som denna:
Det jag funderade på när jag tittade ut genom fönstret på huset på motsatta sida om gränden var en historiebok från högstadiet. Om hur sanitation fungerade eller inte fungerade i Europa för några hundra år sedan. Då man hade glömt bort hur man gjorde i romarriket och under antiken. Då man hade språng ut över vägen med hål så man kunde göra sina behov rakt ner på gatan utanför. Undrar om det där burspråket också hade den funktionen för länge sen...

oväntad upplevelse...

Var i Pisa idag och kollade in tornet. Det var skoj men det kan jag återkomma till för det mest spännande under dagen var ändå när vi åt middag. Vi gick till en fin fiskrestaurang och beställde in "tuscan style sea bass". Väldigt gott, men också väldigt många ben.Ett av benen valde att gömma sig så jag åt det. Och fick inte ner det genom halsen. Och inte upp det igen heller. Så det slutade med att jag för första gången i mitt liv (som jag minns) fick åka ambulans. Ambulanskillarna kunde mindre engelska än jag italienska men de fick ändå fram att de inte kunde göra nåt, jag var tvungen att åka till sjukhuset. Skulle bara ta fem minuter dit. Så vi åkte dit. Med blåljus och allt. Kändes lite överdrivet. Och det tog inte bara fem minuter.Men i alla fall. Till slut kom vi fram och jag fick träffa en läkare som tittade ner i halsen på mig med en lampa och sa nåt på italienska och hummade och slet fram en stor pincett och drog fram ett ganska stort ben ur min hals. Det var en stor befrielse. Fast det gör fortfarande lite ont...

moto-man

Idag höll jag min presentation, men bara en 30 sekunders i den enormt breda salen för 2000 personer. Sen 30 minuter till i den mindre lokalen...30 sekunder är inte lång tid. Och att få sagt det man ska ha sagt på 30 sekunder är betydligt mer nervklämmande än att hålla en 20 minuters presentation. På 30 sekunder kan allt gå fel. Och det finns ingen tid att reparera. Men det gick ok. Och sen har allt varit fint. Till och med min egen riktiga presentation. Men höjdpunkten var nog ändå bilderna på den rökande 30-tals roboten/the moto-man Electro.
Och givetvis hans hund Sparko.

hotell Azzi och min kvällscappucino

Okej, jag har ju inte sovit en enda natt här och låset på dörren in till rummet är ju ett skämt - till och med jag skulle kunna trycka upp den om jag ville. Men ändå - jag gillar det här stället. Finns inte nån internetuppkoppling på rummet men nere i lobbyn/baren finns det. Så jag gick ner hit vid åttatiden och det var helt öde. Men jag frågade om man kunde få kaffe. Och givetvis fick jag det - men det skulle ta tid. Det gjorde det. Espressobryggaren var nämligen avstängd för dagen och det tar tid att få upp trycket i de där apparaterna. Men de satte alltså igång den bara för min skull och en kvart senare fick jag min cappucino medan de (som jobbar här/äger stället/hänger här) åt pizza de hämtat i en kartong från pizzerian runt hörnet. "It's very normal here in Italy" sa han. "Jo" sa jag. "It's very normal in Sweden too".

picky hotel stayer

Var inte nöjd alls med tågen utanför fönstret. Eller frukostbuffen med stökig skolklass överallt. Eller den otrevliga personalen. Så jag drog. Checkade ut imorse och hittade ett litet gulligt hotell utan skolklasser och utan kaffemaskin till frukosten. Modernt, stort och designigt har inget mot lugnt, italienskt och mysigt. Och riktig espresso. Och trevlig personal. Nu är jag på konferensstället. Fortet. Stort och... ja stort. Snygg trappa i mitten. Hittade rummet jag ska prata i imorgon eftermiddag. Det var mörkt. Och stort. Men inte vansinnigt stort. Blir nog bra. Om jag bara blir klar med presentationen till dess. Men det tar jag senare. Nu ska jag ut och leta rätt på sevärdheterna.

Firenze en kväll som denna

Har rest klart för idag nu. Framme på hotellet som ligger lite för nära stationen. Och trots att det ska vara "designigt" och nytt och modernt suger internetuppkopplingen och det väldesignade badrummet ser mest bara bra ut på ytan. Är lätt besviken. Och inte är det särskilt billigt heller. Men nu ska jag inte gnälla på det. Jag är ju i Florens. Och imorgon får jag se det i solsken. Hoppas jag.

skumt med resande

Det känns om att resa är det enda intressanta jag gör. Som att inget annat är värt att skriva om. Så jag har inte skrivit. Men nu ska jag till Florens idag så därför skriver jag igen. Märkligt.